Undrar en grej...?

Är det bra eller dåligt att VETA vad det är för fel på mig?? Reagerar jag på avvikelser mer nu när jag vet,på gränsen till inbillning...? Eller är det lugnande att veta orsaken till att jag mår dåligt eller reagerar på t.ex ansträngning...?
Jag vet inte...

Jag har nyss varit i vår källare. Jag passade på att fixa några grejer innan jag tog en dusch. Sen gick jag upp.

Jag gick nästan raka vägen till min säng i mitt nya rum. Och här ligger jag nu. Jag är helt slut. Andfådd. Hjärtat slår fort och hårt. När jag försöker sätta mig upp ser jag svarta prickar framför ögonen. Jag hissar upp benen lite för att blodet ska rinna
ner i huvudet...

Och jag försöker komma in i rätta andningen igen.

Hade jag nu inte vetat att min lungkapacitet var reducerad till hälften så skulle jag nog varit rädd. Tänkt de värsta tankarna. Föreställt mig det värsta scenariot. Och varit skiträdd.

Men nu förstår jag att det beror på att jag inte riktigt orkar andas normalt när jag gjort nånting utöver det vanliga. Det kommer att ta en stund innan min andning är normal igen. Jag ligger här och tar djupa andetag,känner att jag fyller lungorna med
luft innan jag sakta pustar ut genom näsan.

Detta är nånting jag gjort ofta när jag känt ett behov. Jag drar in djupt och verkligen känner att jag fyller på med luft. När jag var så sjuk i vintras började jag med detta mer kontinuerligt. Då tog verkligen luften slut. Åtminstone kändes det så. Men
sen har jag fortsatt med det. Så fort jag gjort nånting utöver det vanliga så har jag reglerat min andning på det viset. Mer eller mindre omedvetet. Och enligt lungläkaren så har jag gjort precis rätt Utan att veta om det! Min kropp har väl känt
att jag behöver göra så.

Tänk vilken märklig och fantastisk grej våra kroppar och hjärnor är! Inte konstigt att det tagit så ofantligt många år för evolutionen att utveckla detta fantastiska system!! Dit kommer nog inte tekniken att komma!! Jag säger "nog"..... för
man vet ju aldrig

Jag är iallafall tacksam över att min kropp och hjärna samarbetar tillsammans för att göra mitt liv lättare attlevamedibm samt att leva med LAM.

Nu har jag nog hittat takten igen. Jag andas regelbundet och lugnt så nu kan jag nog resa mig och gå upp och klä på mig.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229