tRULLsanrunda

Solen sken och det såg härligt vårigt ut utanför fönstret. När min lunchvila var över bestämde jag mig för att ge mig ut i friska luften lite.
Jag kunde ju satt mig i en badenbaden ute på altanen. Så som jag gjort i alla år när vårsolen kikat fram. Det har t.o.m varit så att några grannar tyckt att se mig sitta invirad i filtar med näsan mot solen är ett säkrare vårtecken än tussilago och flyttfåglar.
Men nu är allt annorlunda.
Jag vågar inte längre sätta mig i en badenbaden när jag är ensam hemma. Rädslan att bli kvar däri är stor. Redan i somras hade jag svårt att ta mig upp ur stolen och jag vet och känner ju att jag blivit betydligt sämre sen dess.
Därför stannar jag inne. Även om solen skiner.
Fast idag kände jag att tRULLsan behövde en liten sväng i solen.
Jag körde ner till gubbens jobb och hälsade på. Mest för att jag behövde ett mål. Men det är väldigt trevligt att få träffa min svägerska och prata bort en stund. Jag fick en kopp kaffe (jättegod latte!!) och efter en stund åkte jag hemåt.
Det är märkligt det här med att bli handikappad på gamla dar. Jag har i min enfald trott att vårt land är ett bra land som är väl anpassat för människor med funktionshinder. Har sett skyltarna♿️ och ramperna mm.
Men ju mer jag rör mig ute i verkligheten desto mer problem ser jag.
Smala trottoarer och vägrenar. Avsaknad av fasade trottoarkanter. Dörrar in till affärer som går åt fel håll och som saknar ”dörröppnare”. En del har dörröppnare men det är nog mest för att nån sagt att de måste - ingen har tänkt på ”hur” ”var” och ”varför?” de ska finnas...
När jag satt på min tRULLsa på hemvägen så blev jag både nedstämd och lite uppgiven. Jag börjar fundera på om jag över huvud taget ska ge mig ut i verkligheten alls?? Det känns som att verkligheten är EMOT mig. Solstolar,ramper och trottoarer. Kanske ska jag nöja mig med att bara vara inne,helst i min egen säng som jag kan ställa hur jag vill. Här mår jag ju åtminstone bra.
Ganska bra.
Önskar jag mådde ännu bättre. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det finns inga bra ord för att berätta hur jag mår. Idag har det pendlat fram och tillbaka,upp och ner.
Men nu går ögonen snart i kors och jag bara måste stänga dem och glida in i drömmarnas värld...
Godnatt

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229