Tillbaka!

Vi har haft problem med vårt internet i lite mer än ett dygn. Det började krångla på förmiddagen igår (söndag) och sen försvann det till o från hela dan,kvällen och fortsatte så idag. Vi visste inte om det bara var inne hos oss eller om det var nåt större. Men en granne hade också problem.
Gubben letade info men kundtjänst skulle öppna på måndag kl 9:00...suck....
Därför kunde jag inte blogga igår. Jag hade dessutom inget särskilt att skriva om. Vår söndag var sådär lat som våra söndagar har en tendens att vara. Vädret var riktigt ruggigt så det var rätt skönt att sitta inne och lata oss. Lars kollade på Formel 1,jag tycker det är ganska skoj men behöver inte kolla. Jag lyssnade mest och tittade upp när det lät spännande.
Istället satt jag och ritade.

Såhär sitter jag i min fåtölj och ritar. Ofta.
För mig är det avkoppling. Samtidigt som jag känner mig kreativ. Nästan lite meditativt. Eller som mindfulnes.
Hursomhelst så känns det betydligt bättre än att surfa runt på nätet vilket det lätt blir när man sitter sådär.
Den här blev klar idag.

Men nu till nånting mer allvarligt.
Nu har sjukdomen verkligen tagit ett grepp om mig. Jag märker att jag bara blir sämre. Jag berättade ju om hur illa jag går häromdan. Att jag inte kan gå och sträcka på mig...
Det är verkligen jobbigt att stappla omkring här i vår lilla stuga. Jag tar inte många steg utan att hålla mig i nåt. Och jag vågar inte gå ut. Jag får en klump i magen när jag tänker på att ta de där båda stegen ner till altangolvet utanför. Och bara tanken på att gå omkring ute med skor på mig får mig att bli rädd inombords...
Så jag stannar här inne. Och är tyst större delen av dagen. Ofta livrädd att mobilen ska ringa... Kommer jag ens att kunna prata..?
Nej,antagligen inte.
Åtminstone inte tydligt nog för att nån annan ska förstå.
Idag har jag inte orkat pratat mycket. Och de gånger jag ändå gjort det så har Lars sagt; ”va?” hela tiden.
Han upplever att jag pratar sämre. Jag talar mer otydligt. Det låter som att jag inte orkar säger han.
Och det gör jag inte heller. Jag orkar inte ta i nerifrån magen / lungorna när jag ska prata. Det blir otydligt.
Och så är det ju detta med läpparna. Jag orkar inte spänna dem alls.
Fan’
Jag blir så trött på att vara sjuk!!
Jag hatar attlevamedibm!!

Gillar

Kommentarer