Som sagt...

Det har inte blivit mycket gjort idag! Jag har vilat mig efter gårdagen helt enkelt. Att sitta i en bil sådär mycket gör inte min arma kropp gott...
När jag inte vilat så har jag varit lite social. Främst med svärmor. Vi har haft trevligt. Och sen hängde vi lite med grannarna på andra sidan.
Det blev nog lite för mycket pratande för min del. Usch när jag tänker är det så skäms jag. Trots att de jag pratat med känner mig väl och känner till mina problem. Men jag talar ju bara alltmer otydligt. Att spänna läpparna och kinderna för att kunna uttala ljuden korrekt fungerar inte längre. Det finns inga muskler kvar tydligen☹️
Jag vet att andra märker att jag pratar otydligt. Det är ingenting som jag fått för mig. När jag frågar och ber om ett ärligt svar så får jag det. Därför vet jag att andra märker.
Men det är ytterst ytterst sällan som någon påpekar det för mig. Och de låter säkert bli utav välmening. Jag förstår det. Jag hade också dragit mig för att påpeka nåt sånt för en vän. Det är ju lite känsligt. Och dessutom så är problemet ganska diffust. Hur förklarar man det ens??
Men jag lider av det. Riktigt ordentligt!! Jag vill helst inte prata alls... Och tänk så många gånger jag velat säga nånting,berätta nånting,inför mina vänner. Men avstått för det känns så jobbigt.
Ja vi har väl alla våra komplex,
Och mina är främst talet och därefter kommer mitt sneda slappa j-la ansikte!!!
Usch jag undviker speglar. Vill inte se mig. Mår dåligt av att allting hänger som det gör.
Och på nåt vis så ”hör problemen ihop lite”!
Mitt sneda ansikte.
Nä usch l fy🤮

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229