Självförtroende???

Jag har hållt på att packa,tvätta och städa här idag på förmiddagen. Nej det är inte så arbetsamt som det låter. Stugan är lättstädad och jag tvättade bara upp de lakan jag sovit i. Så att här är fint och rent när nån kommer hit nästa gång. Vi har det som policy-alla städar efter sig så blir det trevligast för alla. När jag började bli klar gick jag över till svärmors stuga för att låna deras utedusch! Jag älskar ju den!! Det är underbart att stå under bar himmel (dock med väggar runt en!) och duscha. Idag låg solen dessutom på precis där så det var extra skönt.

Men innan jag gick in i duschen tänkte jag raka benen. Det är ju inte så lätt nuförtiden eftersom jag inte kan stå böjd så mycket. Annars är det ju smidigast att göra det just i duschen. Men jag brukar få sätta mig på en stol eller kanske toalettstolen för att det ska gå lätt. Svärföräldrarna har en liten trädgårdsgrupp precis utanför duschen så jag satte mig i en stol där. Kom på mig själv med att tänka att det var nog klantigt. Stolen var ganska låg... Men jag satte igång att raka mina ben. Då kom grannen och gick förbi,en dam i 75-80-årsåldern ungefär. Vi småpratade lite och sen gick hon. Jag rakade klart och så skulle jag resa mig upp. Ja,alla fattar ju det jag anat...jag kom inte upp!! Trots att jag tog tag i den andra stolen. Bordet. Jag vände mig för att klättra upp...men möblemanget är lite vingligt så jag vågade inte lita på att det skulle gå att dra mig upp.
Och hur mycket det än tog emot så blev jag tvungen att ropa på grannen... Fy så pinsamt!! Hon kände sig själv osäker så hon ropade på sin man. Usch...jag rodnar bara jag tänker på det... Jag har ju ingenting att hjälpa till med när nån ska försöka hjälpa mig upp. Folk som inte känner mig förstår ju inte heller hur illa det är. Det är svårt för utomstående att sätta sig in i hur det är när musklerna slutar svara... De tycker nog att jag borde kunna hjälpa till litegrann åtminstone. Men det går inte!!! Jag har inget extra att sätta in!! Usch det kändes så pinsamt. Att behöva ta hjälp av äldre människor på det viset...nej det var fruktansvärt!!
Och jag förbannade mig själv som över huvud taget satt mig i den där förbaskade stolen!!
Men mina ben är lena och fina nu
Till råga på allt var detta inte första gången idag som jag tvingats be om hjälp.
Och jag som avskyr att be om hjälp!! Inte undra på att mitt självförtroende är kört i botten!!
Jag höll på att packa ut lite grejer i bilen innan jag skulle städa,då kom en annan granne förbi och började prata. Vi pratade en stund och han avslutade med att säga att jag måste säga till om jag behöver hjälp med nånting. Och då gjorde jag det!!!
Min resväska var så tung...kunde han tänka sig att bära ut den till bilen och lägga den i baksätet...? Jajamensan!! Det gjorde han så gärna!! Det tog honom tio sekunder!! Jag hade hållt på att släpa den genom stugan i flera minuter...
Så visst är det både bra och fantastiskt med hjälpsamma grannar. Ja med grannar över huvud taget! Men ändå är det dom som skrämmer mig...jag är så förbannat rädd för vad de ska tro och tycka om mig och mina svagheter... Rädd att göra bort mig inför dem...det är svårt att förklara hur det känns. Det är oerhört jobbigt. Jag mår dåligt inombords och vill bara ge mig ut i skogen och gömma mig!!
Det är ju lite därför jag väljer att åka hem idag. Det börjar bli fullt i alla stugor runtomkring och jag känner mig utanför. Jag kommer aldrig att kunna leva som alla våra grannar gör. Med grillfester och fullt av vänner omkring sig. Att packa kylväskan full med godsaker och tillbringa dagen på stranden. Cykla in till stan,gå ut o äta och åka på AfterBeach. Det är ett avslutat kapitel för mig och då vill jag helst inte se och höra när alla andra gör sånt. Ja! Jag är helt enkelt avundsjuk!! Och ledsen för att jag inte längre kan delta i allt det där.
Då är det bättre att vara hemma och slippa se hur det pågår runtomkring mig. Där har jag inte alls ont av det!!
Förr ville jag helst vara i stugan pga närheten till havet. Jag ville ligga på stranden,sola och bada hela dagarna! Gå ner dit på kvällen,ha picknick och dricka vin när solen gick ner. 
Men nuförtiden så kan jag ju inte göra sånt. Så nu är jag mest i stugan för att få miljöombyte,få leva ett kravlöst liv och slippa trapporna. Att stugan ligger ett stenkast ifrån havet spelar egentligen ingen som helst roll. Jag kan inte gå dit ändå. 
Jag kan ta bilen dit. Men vad ska jag göra på stranden? Jag kan inte ligga på en handduk eller sitta i en brassestol-då kommer jag inte upp! Jag kan inte gå i och bada för det är så långgrunt så jag får ont av att gå så långt ut så att jag kan doppa mig. Jag måste ha vatten minst till midjan för att kunna ta mig upp ur vattnet. Jag kan inte äta eller fika. Istället har jag en jäkla knapp på magen som säkert nån bajsnödig moralkärring eller gubbe skulle anse vara äcklig och inte passa sig på en badstrand! 
Satan vad jag längtar hem!!!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229