Sen TV-kväll.

Oj så sent det blev! Men vi blev fördröjda av lite olika avbrott ikväll. Jag har ju tidigare berättat att vi nästan blivit besatta av att titta på serier på Netflix. Vår senaste last heter The Americans. Det har jag också berättat förut. 
Igår tittade vi på det sista avsnittet i säsong fem. Det slutade givetvis så att vi bara var "tvungna" att genast fortsätta titta på säsong sex! Men gissa vad??!! Säsong sex finns inte på Netflix!! Istället hittade vi den på SF nånting... Men
den gick inte att streama....

Men Lars har pysslat och fixat så ikväll kunde vi äntligen få igång det!! 

Då var det bara det att jag ville ju se Bonde söker fru klockan åtta. Och det ångrar jag nästan nu. Jag tror aldrig jag mått så dåligt över ett TV-program som jag gjorde ikväll. Jag grät,tårarna rann,jag fick en klump av ångest i magen och jag mådde faktiskt
illa. Det var fruktansvärt att se hur bonden Simon stod där och väntade på tjejen han valt...men hon dök inte upp...och hennes mobil gick inte att nå... Han blev dumpad på allra värsta sätt!

Det gjorde så vansinnigt ont i mig så jag önskade att jag inte hade tittat.

Nu vet vi ju inte hela sanningen. TV 4 kanske har vinklat det på sitt sätt. Men hursomhelst så blev han dumpad på ett elakt sätt. Där stod han på Arlanda,redo att ge sig iväg på en resa med en tjej som han fått känslor för...och så kommer hon inte...
Det finns inga förmildrande omständigheter. Så gör man inte. Det var grymt!

Fy vad jag grät!!

Och pga det så blev vi försenade med vår tv-serie. Vi kunde givetvis struntat i att kolla ännu ett avsnitt men nej...det kunde vi inte. Hihi.

Jag har varit relativt aktiv idag så jag borde vara helt slut nu egentligen. Men på sistone har jag varit piggare på nåt konstigt sätt. Jag har ingen aning om varför. Men tar tacksamt emot denna gåva

Jag har faktiskt kämpat mig upp till övervåningen idag. Och när jag skriver "kämpar" så menar jag det verkligen. För fy sjutton vad trapporna är jobbiga!! Ja det är nästintill omöjligt att gå uppför. Det är så tung och det är så jobbigt. Det
är knappt jag får upp benet på trappsteget ovanför det andra...

Man kan ju tro att det är lättare att gå nerför då. Men se det är det inte alls! För varje gång jag sätter ner foten på trappsteget nedanför det andra så känns det som att det håller på att vika sig. Och om benet viker sig så kommer jag att falla handlöst
framåt och nerför trappan... Usch!

Därför har jag allt mer o mer börjat gå ner baklänges. Så som man lärde barnen när de var små. Det känns lite tryggare. Även om jag numera ständigt går runt och är rädd för både det ena och det andra.

Men nu ligger jag tryggt i min säng. Det ska bli skönt att släcka och slå ihop de små blå...

Godnatt.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229