Så trött...

En lång dag är till ända. Jag har varit i farten i stort sett hela dan. Hade ju mina kära söner och en svärdotter hemma på lunch. Det är så mysigt att få träffa dem en stund. Att bjuda på mat känns som ett naturligt och enkelt sätt att göra ett tillfälle. Och mitt i veckan så blir det sådär härligt vardagligt som jag helst vill ha det. Utan krusiduller och sånt.

I eftermiddags så har jag varit och pratat med kuratorn. Det var skönt. Jag behövde det. Har behövt det ett tag men det har ju kommit annat emellan några gånger (Linköping bl.a) Jag går ju runt och grubblar på väldigt mycket. Nej jag skriver faktiskt inte om precis allt här! Det finns mycket mer som snurrar i mitt huvud än det jag delar med mig utav. Att ha fått den här sjukdomen har ju vänt uppochner på precis allt i mitt liv. Den har förvandlat mig till nån som jag aldrig trott att jag skulle kunna bli. Så det finns mycket som jag behöver ventilera med någon som jag inte har några känslomässiga band till. Någon som jag kan säga precis vadsomhelst till utan att oroa mig för att såra eller skrämma den...
Men efteråt känner man sig både omtöcknad och tom.
Fast jag ignorerade det och åkte runt och gjorde en del ärenden. För som vanligt tänker jag: när jag nu ändå måste ge mig ut idag så är det lika bra jag passar på att göra det här. Och det här. Och det här...och... Ja sån är ju jag! Har jag nu ansträngt mig och fixat till mig,sminkat mig och valt kläder så är det väl lika bra jag försöker göra så mycket som möjligt. När jag nu äntligen ser representabel ut!!
Då kan jag med gott samvete gå runt i urtvättade joggingbyxor och vara osminkad i åtminstone två dagar efteråt! Härligt!! För det är ju de dagarna jag lever för! Därför kör jag hårt de få dagar då jag måste lämna hemmets trygga vrå! För imorgon FÅR jag vara här hemma och gå runt och skrota i min ensamhet igen. Jippi!!
Men att göra allt detta (nåja,det blev väl inte sådär vansinnigt många ärenden,inte i friska ögon sett) har tagit på mig,min kropp och mina allt svagare muskler. Lårmusklerna i mitt svaga ben är liksom darriga. Känns oerhört trötta och svaga. Det värker t.o.m i det. Min vänsterhand är så trött. Jag orkar inte hålla mobilen. Jag har bullat upp den på kuddar för att kunna skriva detta. Det sticker och ilar som tusen nålar i hela armen,från axeln och ut i fingrarna. Det känns som att det surrar ett helt bisamhälle där inuti armen.
Jag har gått såpass mycket att höften och skinkan är helt ömma och trötta. Det bränner ner i baksidan av låret.
När jag gick runt på Willys med min kundvagn så värkte varje steg jag tog. Höfterna var värst.
Det kan ju inte vara normalt??? 
Jag blir så trött på attlevamedibm!!
Bäst jag sover lite...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229