Riktigt obehagligt!

Jag lagade lunch till mina grabbar innan. Idag blev det potatisgratäng,gräddsås och baconlindade älgfärsbiffar. Go’ söndagsmiddag!
Jag delade en biff för att kolla att de var genomstekta. Kunde inte låta bli att provsmaka lite också. Ååååå vad gott

Skulle ju spotta ut den men en liten bit "råkade" slinka ner! 

Fast det gjorde den ju inte....

Den fastnade!!

Hela strupen drog ihop sig i en slags kramp och det var tvärstopp! 

Försökte dricka men det var igenkorkat. Försökte andas genom halsen men det var tokstopp!!

Jag harklade och slog mig själv i bröstet. Inget hände. Jag fick gå in till Lars i TV-rummet. Vad nu han skulle göra??! Egentligen?! 

När det tar stopp så tar det stopp och det har oftast inte med just den grejen jag försökt svälja att göra. Det är inte den som orsakar stoppet. Det är musklerna som vägrar samarbeta. De drar ihop sig och fastnar i ett ihopsnörpt läge...

Han blir ju alltid så himla rädd. Han blir mer rädd än vad jag blir. 

Han undrande vad han skulle göra... Jag visste inte heller. Kände bara att jag behövde hjälp. För luften började ta slut...

Jag pekade och gestikulerade; "heimlish"

Han tryckte till några gånger men det hjälpte ingenting. Det är ju egentligen inte "det" som är problemet. Det enda som hände var att jag släppte ut lite luft nån helt annanstans än ifrån strupen

Men till slut släppte det. Jag vet faktiskt inte varför eller på vilket sätt... Jag upplever det som att jag har kramp i halsen och lika plötsligt som det börjar krampa,lika plötsligt släpper det... Utan att jag påverkar det egentligen.

Jag skulle vilja veta vad det egentligen är som händer. Är det nån som vet??

När det händer så är jag så koncentrerad på att kunna andas igen så jag kan inte riktigt analysera vad som händer och hur det händer...

Efteråt var jag alldeles skakis. 

Och efter en stund kände jag hur det boade ihop sig i min hals av slem och spott. Jag harklade och hostade upp riktigt sega och jobbiga klumpar av massa äckelpäckel. Varifrån allt det kom har jag inte en aning om. Jag har inte känt mig slemmig i halsen
på ett tag nu.... 

Hursomhelst så känner jag mig inte så kaxig när nånting sånt hänt. Jag är lite dämpad... I mitt inre fladdrar oroliga känslor... Som jag inte vill tänka på. Jag försöker distrahera mig med att lyssna på podcast och nu ligger jag i soffan och på TVn åker
de skidor. IGEN!! Eller....har de hållt på sen igår...? Ja det känns så...

Själv får jag väl vara glad att jag överlevde den lilla incidenten

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229