Reunion

Känner en sån härlig energi inom mig ikväll. Är gladmen väldigt trött...
Förmiddagen ägnade jag åt att städa av här lite. Vilade efter lunch. Ja,ett bra tag faktiskt... och sen fick jag besök! 
När jag gick i 5an flyttade vi. Mamma och pappa flyttade lite innan mig. Jag bodde kvar hos min mosters familj i Mönsterås tills höstterminen var slut. Och mellan jul och nyår gick även mitt flyttlass. Familjen flyttade till Gnosjö. Det var spännande
och roligt. Jag var en ganska kaxig tolvåring som inte hade några större bekymmer ifall jag skulle få kompisar eller inte. Tror inte ens att jag tänkte den tanken. Det var bara självklart att jag skulle få det. Som sagt,jag var nog lite kaxig och
självförtroendet var det inget fel på. Då.
Min mamma hade ringt till min blivande klassföreståndare och pratat lite. Bl.a hade hon sagt att han gärna fick säga till klassen att om de ville fick de gärna komma och hälsa på. Typiskt min mamma
Och en dag veckan innan vårterminen skulle börja så ringde det på dörren. Utanför stod de här tjejerna som var här idag!! Underbart!!
Som vi har pratat och skrattat!! Så många ord som jag sa under de två timmar de var här har jag nog inte sagt på en vecka!!! Och då var det ändå jag som pratade minst...hihi.
För att vara allvarlig så måste jag erkänna att det är otroligt jobbigt att prata sådär mycket. Det är som att luften tar slut och jag tycker att jag talar otydligt...det blir liksom luft i kinderna och det gör att jag sluddrar på nåt konstigt vis. Jag
vet inte ifall det bara är i mitt huvud det hörs eller ifall mitt sällskap också hör det... Jag vet dock att det påverkar mitt självförtroende. Jag blir lite osäker...
Samtidigt så känner jag mig väldigt trygg när jag pratar med såna jag känner väl eller har särskilda band till.
Och det måste jag säga: gamla vänner är nånting speciellt!! Såna man vuxit upp med och som man har så många minnen med. Det är en mysig trygghetskänsla.
Ja det blev några härliga timmar i vår soffa!
Men när de hade åkt så släppte jag masken,lät kroppen sjunka ihop lite och det var då jag kände hur otroligt trött jag var. När spänningarna släppte var jag som ett darrande asplöv...
Men det gör ingenting!! Det är det värt!!
Jag skulle ju ändå bara ligga i soffan resten av kvällen så det gjorde ingenting att jag var helt utblåst!
Och nu var det skönt att krypa ner under täcket. Ikväll somnar jag nog med ett leende på läpparna och våra glada skratt ekande i huvudet! Underbart!!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229