Ren!

Det känns så härligt att gå och lägga sig i nytvättade lakan med ren pyjamas och nyduschad. Man känner väl sig sällan så ren som då🤗
Tyvärr så finns det en detalj som stör mitt estetiska öga. Jag som brukar stryka alla lakan och vika och rulla dem fint känner mig lite störd över att lakanen är skrynkliga. Jag har nämligen tumlat dem,har ingenstans att hänga dem här i nya lyan. Dessutom blev de liggande lite för länge efter att tumlaren stannat...så de är rejält skrynkliga. Jag kan inte rå för det,men jag har väldigt svårt för det.
Det gick bra att dra bort lakanen och stoppa dem i tvättmaskinen. Men att bädda sen... Nej det funkar inte längre. Jag har ingen kraft att hjälpa till med vänsterhanden,orkar knappt lyfta armen. Och det är omöjligt att försöka trå på ett påslakan på täcket med bara en fungerande hand.
Som tur är så har jag ju Alma❤️ Hon är fantastisk som orkar ställa upp så mycket som hon gör🥰
Men vad händer den dagen hon inte kan bo med oss och hjälpa till längre? Den dagen kommer allt närmre...
Nu är det ju en trygghet för både mig och Lars,att hon jobbar hemifrån och kan komma om jag t.ex ramlar. Lars är nog mest orolig för hur det ska bli när han tvingas lämna mig ensam om dagarna.
Själv är jag inte särskilt orolig för det. Jag går med rollatorn och jag har larmet på mig hela tiden. Jag vill verkligen få klara mina vardagar själv. Jag behöver vara ensam. Jag vet att jag kan vara ensam. Och som sagt,jag har ju larmet.
När våren kommer (OM den kommer nångång!!) så hoppas jag ju att jag kan ge mig ut med tRULLsan och susa runt i Gislaved lite. Om jag inte klarar det så kommer jag att bli oerhört besviken. Det är ju just det som jag ser fram emot allra mest. Det är det som fått mig att orka med den här eländiga årstid. Att få komma ut alldeles själv och få känna mig FRI!! Som jag längtar....

Gillar