Phu....

Nu kan jag pusta ut!! Maten har levererats hem till Anderstorp. Katarina har packat in den i sin bil så nu är den på väg!! Så himla skönt!! Kände verkligen hur stressad jag började bli när det strulade...

Visst! Onödig stress kan man tycka. Men tillräcklig för mig...
För tillfället är jag ensam i stugan. (Jag räknar med den andra stugan också,den är ju liksom "familjens") Svärföräldrarna åkte hem för nån timme sen och strax efter åkte även svärdottern och hennes kompis. Men jag är kvar. Har fortfarande inte bestämt mig för hur länge. Varför ska jag??
Nu tänker jag klaga och gnälla lite. Jag känner att jag måste få det ur mig.
Jag har ju inte skrivit så mycket om min nacke på sistone så nån kanske tror att allt är frid och fröjd med den. Så är det INTE! Jag orkar bara inte nämna det hela tiden. För det gör ont i stort sett hela tiden. Om än lite mer och lite mindre från dag till dag. Men det är aldrig helt bra. Och nu är det rent ut sagt för jävligt!! Det går ner mellan skulderbladen så att det gör ont att andas. Det gör ont att sitta mot en stol,mot soffan,mot solstolen...ja överallt. Jag bullar upp med kuddar och annat för att det ska kännas bättre och det gör det. Men det blir ju aldrig helt bra. Idag är det hemskt. Jag ligger mest i min säng. I framstupa sidoläge. Typ...
Jag har försökt hålla god min och inte visat hur dåligt jag mått de senaste dagarna och jag tror jag har lyckats lura dem alla. Det gäller att inte nämna nånting negativt,att se glad ut och vara så stilla som möjligt. Då tror jag att de flesta inte märker hur illa det är. Men just nu är jag ensam. Jag kan slappna av lite och jag känner hur nära jag är till tårarna. Jag är ju så oerhört trött också och det beror nog på att jag gått runt och spelat teater,varit på helspänn hela tiden. Men så idag när jag visste att jag snart skulle få pusta ut så slappnade jag väl av lite och därför har jag legat på min säng i framstupa sidoläge en stor del av dan. Tråkigt. Men nödvändigt.
Att då nacken krånglar extra mycket kanske också beror på att jag slappnar av. För givetvis har jag gått runt och spänt axlarna och därmed nackmusklerna. När jag har ätit eller suttit och pratat så lutar jag just nacken mot ryggstödet och därmed får jag ännu ondare. Nu känns det som att det sitter en stor handboll mellan skulderbladen och luften jag andas in orkar knappast ta sig förbi den. Jag blir så trött,trött,trött...vill sova...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229