Phu....

Hemma! Har varit på min första vernissage och kan återigen andas normalt. Phu...
Det var ingen som skrattade åt mig. Ingen pekade på mig och hånade mina tavlor. Ingen viskade (tror jag...) ”vem tror hon att hon är...?”
Innan det var dags att åka så var jag så nervös. Jag mådde illa! Jag tryckte i mig lite sondnäring för att orka vara med. Hade ju ingen aning om hur länge jag skulle vara där.
Som tur var så följde min älskade lilla Alma med och min svärmor kom och mötte upp oss där. När vi närmade oss utställningslokalen möttes vi av den här tavlan:

Mitt s.k ”självporträtt”.
Först kändes det som att nån sparkat mig i magen!! Jag fick nästan panik!!
Men vi fortsatte in i utställningslokalen. Det var mest tavlor. Några andra hantverk fanns där också men flest målningar av massa olika slag. Stora,små,akryl,akvarell,teckningar mm... De var väldigt fint upphängda. En eloge till dem som hängt utställningen. Jättefint!
Jag hann knappt börja gå runt förrän jag träffade två kära väninnor sen skoltiden!🤗De sa att de kommit dit för min skull❤️ Jag blev så glad.
Det som sen följde känns som en orimlig overklighet. Jag är överväldigad.
Folk kom fram till mig. Människor jag inte känner. Andra som känner igen mig eller nån i min familj. En salig blandning. Och de gav mig beröm.☺️ De påstod att de tyckte om mina tavlor. De frågade hur jag gjorde när jag ritade de här t.ex:

Och jag berättade att jag först skissar lite med blyerts. Fyller ev i strecken med tusch,ibland bara svart ibland färgad. För att sen färglägga med mina älskade färgade blyertspennor.
Nån undrade ifall jag bestämmer motivet i förväg. Svaret på den frågan är nej. Jag kanske har en tanke,en idé om en början. På den här ville jag göra ena ögat större och än allt det andra och ge sig ut ifrån huvudet. Samtidigt som halva munnen blev större och stack iväg ut åt andra hållet. Låta dem gå utanför sina mallar.
Som jag gjort idag.
Tagit ett jättekliv ut ur min låda. Min comfortzon.
Jag kände mig helt överväldigad över det beröm jag fick. Det kändes overkligt.
Jag höll aldrig på att komma därifrån. Fattade inte att de ville stänga☺️
Och kände mig lite som när jag var ung! Då stängde jag alltid alla uteställen jag var på! Dvs jag stannade kvar tills personalen nästan fick kasta ut mig för de ville gå hem hihi.
Så nu känns allt bra igen.
Jag är glad att jag vågade!
Och så är jag lite stolt också☺️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229