Pendlar mellan ytterligheterna!

Jag får nog ta ytterligare några farväl...
Jag tycker att de kommer allt mer tätt. Det känns verkligen som att jag är inne i en försämringsperiod. Men så är det ju denna eländiga årstid som vi rusar emot med stormsteg. Jag avskyr den verkligen!! Fy -*-* för vinter och kyla!!

Vi satt här i soffan och slötittade på tv tidigare ikväll. Lars hällde upp sig ett glas rom. Han frågade ifall jag ville ha ett glas också. Jag har inte druckit alkohol på länge. Eller jo,jag drack visst lite vin för ett tag sen.. Men jag minns knappt
när jag drack sprit sist. Jag har ju blivit väldigt försiktig.

Men ikväll kände jag att det kunde vara gott. Jag har bara druckit rom på det viset en gång tidigare,som man dricker whiskey ungefär. Med några isbitar klirrande i glaset.

Inte riktigt som rom o cola direkt. Även om det kan vara gott det också.

Första munnen var nästan en chock! Oj! Vad starkt! Jag var nära att sätta i halsen.

Men sen smuttade jag lite sakta. Det var gott och lite mysigt.

Lars fyllde på sitt glas efter ett tag och fastän jag inte druckit upp mitt så fyllde han på litegrann i mitt glas också. 

Så fortsatte vi att slötitta på Tvn lite. Jag böjde mig fram lite och kände att jag blev alldeles yr... "kunde det bero på alkoholen?"

"men det var ju så lite...?"

Men jag kände mig alltmer illamående. Lars sa att jag var likblek i ansiktet. Jag visste faktiskt inte ifall jag skulle behöva gå och kräkas eller inte.

Det var definitivt slutdrucket för min del.

Och faktum är att illamående satt kvar såpass länge så jag kände att jag inte klarade av att "äta" min andra halva av den sista påsen ikväll. Det betyder tyvärr att jag just nu är ganska hungrig.

Men jag tog ett beslut när jag låg där i soffan och kände mig yr och illamående; Ingen mer sprit! Jag tänker sluta dricka sprit,ja kanske t.o.m alkohol. För jag mår uppenbarligen inte bra av det. Jag känner att det bara är nackdelar med alkohol och både
LAM och IBM. Nu har jag ju inte druckit särskilt mycket de senaste åren,mest pga min rädsla att förlora kontrollen,så egentligen är det ingen "big deal". Sen kan jag väl inte säga att jag ska bli nykterist direkt. Det kommer inte att hända.
Jag har väldigt svårt att tänka mig låta bli att dricka lite gott rödvin. Och jag vill inte sluta dricka bubbelvin!!

Så ett riktigt "farväl" är det inte.

Mer ett "hejsålänge".

Mitt andra "farväl" är väl inte helt hundraprocentigt heller. Men tankarna går åt det hållet. 

Och det är en betydligt större förlust än den att sakna att dricka gin o tonic.

Matlagning.

Jag vet inte hur länge till jag ska orka kämpa med det. Jag VILL ju så gärna! Kan längta efter det! Och även när jag står där i köket och pysslar med maten så känner jag mig både glad och lycklig.

Men.

Jag står nästan inte ut med alla hinder jag stöter på. Hur allt är svårt och jobbigt. Hur klumpigt jag bär mig åt. Frustrationen jag känner när jag inte kan hålla fast löken jag ska hacka,eller när jag inte kan hälla av pastavattnet. All hantering av
grönsaker kan jag lägga ner! Jag kan inte hålla i,hålla fast eller hålla emot... Jag kan ju inte ens smaka av det jag lagat!!

Så idag tog jag ett beslut.

När julen är över lägger jag av!! Då får det vara nog!

Jag ska sluta laga mat. Jag kommer att gå igenom en sorgeperiod. Jag kommer att sakna matlagningen. Planeringen. Pysslandet i samband med förberedelserna och städandet efteråt.

Men jag har inget val.

Jag orkar inte med att stöta på dessa motgångar och ständigt bli besviken och ledsen. VARJE gång jag lagar mat så blir jag ledsen. VARENDA JÄVLA GÅNG!!

Och med besvikelsen så kommer känslan av att vara värdelös. Jag förlorar alltmer självkänsla. Min sjukdom blir så tydlig. Och allt blir på riktigt. Det är min sjuka verklighet som visar sig. Och det gör så ont. Så fruktansvärt ont. Förlusten av ett liv,mitt
liv,är tung.

Hur ska jag orka??!

Så länge jag kan måla så ligger nog svaret där. Det här nya instagramkontot har redan fått ett antal följare och jag har t.o.m fått ett antal positiva kommentarer. Jag växte visst lite där. Snart kanske jag kan bli en och sjuttio hihi.

Så som vanligt har min dag,mina känslor,mitt liv pendlat mellan skratt o gråt,hopp och förtvivlan,glädje och sorg. Det är så det är helt enkelt. Det är så det är för mig attlevamedibm.

Nu måste jag ge mig! Klockan är strax halv ett!! Hur gick det till??!

Familjen sitter kvar i TV-rummet. För att kunna koncentrera mig på att skriva så har jag Roobie Williams i mina lurar. Han får mig alltid att må lite bättre. På massa sätt. Jag bara älskar honom❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229