Oro och längtan!! och en illustration.

Trots att det är lördagskväll så gick jag och la mig vid tio,nästan tidigare än på vardagar. Men jag känner mig trött,på mer än ett sätt. Jag känner en slags stress och oro för resan. Jag är så rädd att jag ska må dåligt,bli sådär otäckt trött och bli illamående på planet. Kanske svimma igen... Sånt snurrar i mitt huvud och jag känner det obehagliga illamåendet som startade hela förloppet med svimning och allt det jobbiga...blodtrycksfall av värsta sort!!
Och ju närmre avresa vi kommer desto oroligare blir jag. Jag inser ju själv att jag överdriver och överreagerar. Självklart kommer det inte att hända igen. Vi har vidtagit så många åtgärder: valt bättre avgångstid,ordnat tillstånd att äta på planet mm... Det kommer att gå bra.
Jag måste sluta oroa mig!!
Apropå att äta på planet så testade jag nu ikväll ifall det funkar att bara ha pumpen i handen eller knät istället för att ha den fäst vid en ställning. Det gick hur bra som helst! Då kan jag packa ner min bordsställning i min resväska och bara ha pumpen och sondmaten med mig in i planet. Kanske kan hänga påsen med sondmat i den där kroken som sitter vid brickan man fäller ner ifrån sätet framför. Det ska bli spännande. Jag tänker låta pumpen gå sakta sakta så att den fyller på med näring i ett jämnt flöde. Tänker att risken för blodtrycksfall och illamående borde vara mindre då.
Nog tjatat om resan!! Det blir som det blir!!
Jag klantade mig rejält idag!!
Jag var i källaren och höll på med tvätten. Kom på att jag skulle laga en söm i ett par byxor. Min symaskin står uppställd vid ett skrivbord där nere så jag satte mig på skrivbordsstolen som också står där. En sån med hjul ni vet... Det var dumt!! För när jag var klar och skulle resa mig upp så var det ju helt omöjligt!! Och när jag väl tyckte att jag var på väg upp så rullade ju stolen iväg!! Jag försökte sparka iväg stolen mot andra möbler - inte lätt när högerbenet inte har nån kontakt med min hjärna! - men överallt så rullade stolen iväg på det hala klinkergolvet när jag försökte dra mig upp. Till slut sparkade jag mig till hallen där det ligger en sån där grov,större dörrmatta. Körde upp stolen på den så att den stod någorlunda still och efter mycket pustande och frustande kunde jag dra mig upp!!


Det tog hårt på mina krafter. Jag har vilat sen dess...trött på mer än ett sätt; fysiskt och oroligt...
Men för att avsluta lite mer positivt:
Jag såg årets första nyckelpiga idag:


Och om några dagar ska jag ligga här:

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229