Ny dag,nya tag

Jag försökte hämta upp det jag missat efter min lilla utsvävning på morgonen igår. Det gick väl sådär... Men jag känner mig inte särskilt stressad för det. Än.
Jag kan bara konstatera att min kropp inte orkar alls lika mycket som den gjorde för bara några månader sen. Att sjukdomen gör musklerna sämre i kombination med att årstiden gör sitt till är väl bara att konstatera faktum. Jag är fruktansvärt trött på
detta!!

Jag skrev häromdan att jag nått botten. Det blev nog ett litet missförstånd... Jag menar inte att jag nått botten över lag,utan just när det handlar om att åka ut och göra ärenden.  Jag var kanske lite otydlig där. 

Att nå botten brukar för mig vara nånting positivt. I längden. För när jag väl kommit dit ner,stött i botten,så brukar jag bli så förbaskat arg och bestämd. Jag vill ta mig upp därifrån! Ilskan gör mig stark. Åtminstone för ett tag. 

När jag konstaterar försämringar,gnäller lite men ändå fortsätter i gamla spår så händer det ingenting. Jag är uppgiven,ledsen och passiv. Jag sjunker,gnäller och pustar lite... Tills jag stöter i botten!! Då bildas en slags inre ilska som förvandlas
till en styrka och som ger mig kraft och energi att göra nånting åt min situation. Det blir jobbigt ett tag men i längden så blir det bättre. 

Det är vad jag menar med att jag når botten.

Självklart så förstår jag att jag har långt kvar till botten när det handlar om min sjukdom. Jag ska bli mycket mycket sämre. Men inte nu. Inte idag,inte i vinter.

Ibland tänker jag att det är tur att man inte går från helt frisk till jättesjuk. Det är en fördel att försämringarna kommer sakta så man hinner vänja sig lite allteftersom. 

Se!! Nu hittade jag ännu nånting positivt!!

Ibland kommer dock försämringarna lite för fort för min hjärna. Jag blir förvirrad och ledsen. Men när väl hjärnan kommit ifatt så brukar jag konstatera faktum. Acceptera och gå vidare.

Nåja. Det låter bra åtminstone

Sen vet vi ju alla att riktigt så enkelt är det inte.

Men allt är inte skit!! Jag har lärt mig att hitta små ljusglimtar i tillvaron. Livet går upp och ner. Det gör det för alla. Jag har inte ensamrätt på det. Att leva med IBM är egentligen bara ett lite sämre sätt att leva. Inget märkvärdigt. 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229