Ny dag. Ny vecka.

Då var det måndag igen. Ny dag. Ny vecka. Och vardagen är här. Som jag skrev i helgen så är det viktigt för mig att känna skillnad på vardag och helg. Jag gör olika saker för att känna skillnad. Om jag inte gör det så flyter liksom allting ihop. Alla dagar blir lika och det skulle kännas tråkigt. 

Jag har t.o.m ett litet veckoschema i mitt huvud. På måndagar t.ex så tvättar jag och handlar. Så det är vad som gäller idag.
När jag har ätit klart här idag så ska jag gå ner i tvättstugan. Jag brukar säga till Lars och Alma att om de har nåt de vill ha tvättat så får de lägga det i tvätten på söndagar. Så tar jag hand om det på måndagen. Ett mycket bra schema måste jag säga Om man har en tvättdag så blir det lite mer strukturerat och ordning o reda tycker jag. Att hålla på att tvätta lite varje dag passar inte mig. Men det har ingenting med min sjukdom att göra. Faktiskt. Jag har nog alltid känt så.
Att handla på måndagar är också nånting jag försökt göra i alla år. Jag är ju en "list-människa"! Jag skriver listor om allt. Och på måndagar gör jag en inköpslista! Jag kollar vad som fattas och jag planerar lite vad som ska lagas under veckan. I perioder har jag skrivit matsedel men det gör jag inte längre. Nu är det ju bara två personer som äter här hemma. Förr var vi 5-6 stycken varje kväll,då var det skönt att ha en plan.
Detta har ju inte heller nåt med min sjukdom att göra.
Om jag bara ska berätta om min sjukdom så skulle det bli så himla dystert och negativt. Idag t.ex så känner jag hur ont jag har i de där musklerna ovanför rumpan (har redan glömt vad de hette!!) Det strålar ner i benet och mina redan svaga muskler känns darriga och trötta trots att jag fortfarande ligger i min säng och har bara varit uppe på toa än sålänge... Min vänsterarm är ungefär likadan. Jag vill helst lägga den under min kropp och liksom trycka ner den under min tyngd.
Men det är inte roligt att bara skriva om allt det där tråkiga och negativa. Jag måste ju leva med eländet och att även skriva ner det varje dag känns så överdrivet ledsamt och eländigt. För detta är inget sånt som jag kan lämna här när jag satt ord på det. Som jag brukar kunna när jag stött på motgångar. Nej detta stannar kvar. Gör ont,moler och irriterar hela tiden. Som jag sagt innan; jag är inte bra på att ha ont!!
Men jag har en idé om att det kanske kommer att kännas bättre ifall jag rör mig mycket idag. Jag menar; jag ska ju gå upp och nerför trappan till källaren några gånger idag. Och jag ska gå en runda med kundvagnen i en mataffär. Som motsats till helgens slöande i soffan menar jag. Det borde väl bli balans??? 
Det där med att gå upp och ner till tvättstugan är ju ett kapitel för sig. Det är skitjobbigt rent ut sagt. Det tar tid och det är oerhört ansträngande. Men jag gör det ändå! För jag är så fruktansvärt tjurig och envis och tänker minsann inte sluta tvätta själv!! Det får vara jobbigt. Det får ta lite längre tid. För tid är ju allt jag har.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229