Ny dag. Ny vecka!

Jag är nöjd med helgen. Att få umgås med mina barn är den bästa medicinen mot precis allt! Även om jag sällan lyckas samla hela min stora barnaskara samtidigt så är väl ända två av fyra rätt bra? Dessutom flera gånger under samma helg. Alma och Marcus åt lunch med oss igår igen och hängde i vår stora soffa under några timmar på eftermiddagen. Det är underbart att ha dem nära.
Men nu är det ny vecka. Och jag känner mig lite småstressad... I mitt huvud har jag en massa "måsten" och "borden"....hm...det känns lite småjobbigt. Trots att det inte är några viktiga "måsten". Det är ingen annan som ställer krav på mig. Jag har inga tider att passa. Det är bara känslan av att jag borde göra så himla mycket. Jag skrev t.o.m ett schema till mig själv igår. Nu går jag för långt va?? Och faktum är att just nu,kvart över sju måndag morgon så minns jag inte ett dugg av vad det är jag måste och borde göra denna veckan!! Vilket betyder att detta är en kvarleva ifrån mitt gamla liv; mitt onormalt stressiga liv! Där hjärnan spelade mig spratt med vad som var viktigt i livet. 
Jag trodde jag var botad ifrån dessa dumheter. Att leva med IBM har ju gjort mig avslappnad och cool. 
Trodde jag.
Men jag får nog ta och titta på den där listan och reda ut vad det är som verkligen behöver göras. Misstänker att det inte är så himla mycket när jag väl analyserat den.
Vilken tur att jag haft en sån mysig helg så att jag känner mig lite lugn ändå..att jag har perspektiv. 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229