Ny dag gryr...

Eller gryr...hm...det är becksvart därute än så det lär väl dröja en stund innan vi får se nåt ljus.
Jag vaknade kring halv fem idag. Tidigt kan tyckas. Men somnar man innan tio så har man nog fått sina timmar ändå.
Jag åt nämligen min kvällsmat i sängen istället för i min fåtölj igårkväll. Det visades fotboll på tv. Och ursäkta mig! Men det är nåt av det tråkigaste jag vet! Jag ser hellre på när färg torkar!!
Annars hade jag mer än gärna suttit framför Tvn och umgåtts med min sambo och hans pappa. För tänka sig; vi hade äran att vara ”barnvakt” åt honom när svärmor hade tjejfest igårkväll! Han ville inte vara hemma då. Särskilt inte eftersom det var just fotboll på tv.
Men som sagt; jag valde sängen framför fotbollen. Dessutom så var jag väldigt trött. Jag var lite mer aktiv än vanligt igår och det kändes i hela min kropp.
Jag fortsatte mitt ”höstande”. Under tiden jag höll på med allt fixande så hittade jag andra små saker att pyssla o fixa med. Jag var ”på det humöret”.
När jag väl kommer in i sånt här så glömmer jag krämpor och tillkortakommanden! Även om jag känner av dem under tiden så ignorerar jag dem och fortsätter lite till. Men så tar jag en paus... Och då smäller det till! Kroppen signalerar till mig: ”Lugna ner dig nu!!”
Men på nåt märkligt sätt så får jag för mig att jag ”ska bara” göra lite till!
Nu ska ni inte tro att jag flyger runt som en virvelvind och storstädar! Visst,man kan kanske kalla det storstädning men jag dammsuger inte allt från golv till tak,skurar inte varenda vrå och sånt. Dammsugaren använder jag till att suga bort spåren efter sommarens alla insekter kring fönstren. På sin höjd... Jag putsar inte ens fönstrena ordentligt. Jag snabbputsar dem invändigt men klarar inte längre av att vända våra fönster för att putsa dem utvändigt.
Jag har bytt gardiner. Men har bara tagit ner de gamla själv. De nya kan jag inte hänga upp eftersom jag inte når. Och jag kan ju inte klättra upp på en stol längre.
I övrigt har jag dammat lite och bytt krukor,lampskärmar och pynt. Det är inget tungt och jobbigt. Det är bara kul. Med en bok på mobilen så flyger tiden iväg!
Jag tog en kortare matpaus kring lunch. Det kliade i mina fingrar,jag ville fortsätta.
Som sagt,när nånting är skoj så är det lätt att ignorera kroppens signaler som säger; ta det lite lugnare!
Men jag hade ett mål igår. När min svärfar kom ville jag inte att huset skulle se ut som hejkomohjälpmej! Därför skyndade jag att arbeta mig ut till köket. För där skulle jag stå sen.
Jag lagade en klassisk fiskgratäng till kvällsmat. Jag minns ännu att det var en av de allra första maträtterna jag lagade helt på egen hand när jag gick i högstadiet. Och jag tror att det var just den som fick upp mitt intresse för matlagning.
Jag minns att jag hade ansvar för räkstuvningen. Jag hade haft skriftligt prov där jag fått redogöra för skillnaden mellan botten-och toppredning. Hade ingen aning om hur de funkade i verkligheten. Bara på pappret.
Men så fick jag göra bottenredningen till räkstuvningen. Och alla bitar föll på plats! ”Aha!!”
Jag vispade och rörde,hällde på mjölk och vispade mer. Till slut var konsistensen lagom. Jag fick smaka. Det smakade om möjligt mjöl annars ingenting. Så fick jag salta och sen hälla i vitpeppar. Vispade igen. Och smakade!
AHA! AHA!!
Det var helt otroligt! Jag glömmer aldrig den känslan!! Det smakade nåt!! Och det var gott!!
Sen dess så tänker jag på den känslan VARENDA gång jag häller vitpeppar i min stuvning/sås! Och det har blivit några (tusen?) gånger genom alla dessa år. (40??)
När sen stuvning hälldes över torsken som låg i en ring av potatismos,toppade allt med ost och gratinerades i ugnen,så hade ett frö börjat gro inom mig. Tänk att matlagning var så skoj!! Och spännande det där med kryddning...🤔
Behöver jag säga att den fiskgratängen var nåt av det godaste jag nånsin ätit!!
Och igår lagade jag just den fiskgratängen. Eller åtminstone en likadan ungefär. Och jag återupplevde den där lyckokänslan som jag alltid känner när jag får stå i köket och laga mat. Jag tänkte på nåt vis att matlagningen är ”mitt kall”. Precis som sjuksköterskor kanske känner att deras ”kall” är att hjälpa människor.
Mitt är att göra andra mätta och glada.
Och det var precis vad de tre männen ifrån tre generationer verkade bli igår. De verkade gilla min fiskgratäng och jag hörde hur de stönade av mätthet.
Yes!!! Jag lyckades😃
Och den känslan fick min trötthet att kännas mindre.
Men när jag sen la mig i min säng för att fortsätta äta så skrek min kropp av trötthet och värk!!
Som tur var så hade jag förberett mig för natten så även om jag slumrade under tiden jag åt så behövde jag i stort sett bara stänga av pumpen,spruta i lite vatten och ta bort slangen. Sen vände jag mig om och somnade gott!
Jag hörde inte hur det gick i fotbollen och jag hörde inte när svärfar åkte hem.
Min aktiva dag tog ut sin rätt till vila.
Jag antar att jag inte behöver förklara varför jag hade så förbaskat ont kring min bål,mest ut mot ryggen. Och jag har fortfarande ont. Jag har legat här och funderat på hur länge till jag ska ha det såhär utan att söka hjälp. Jag måste gå tillbaka här i min blogg för att se hur länge det pågått. Jag vet att jag skrev om det när det var riktigt jobbigt men då hade det ändå pågått ett bra tag innan dess. Och jag vet att jag hade varit rejält förkyld/hängig några veckor innan dess. Fanns det ett samband? Jag tänker på bältros. Jag vet inte... Bryr mig egentligen inte heller. Jag vill bara att det onda och jobbiga ska ta slut snart. Om man ringer vårdcentralen och säger att man haft ont över tre månader så kan de väl inte ignorera en och tycka att man ringer för tidigt??
Jag har ingen lust att äta tre starka värktabletter varje dag längre...
Nähä...det har snart gått en timme sen jag vaknade...och morgonen gryr fortfarande inte...
Rubriken är nog lite missvisande hihi.
Men kan ju betyda att dagen är på väg att börja också☺️och det får man väl säga att den är.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229