Ny dag

Jag har faktiskt sovit helt ok inatt. Visst,jag har väl vaknat 4-5 gånger men har kunnat somna om. Vid femtiden kopplade jag mig dock till pumpen. Lät den fylla mig med näring s a k t a.... Jag äter än.
Har slumrat lite emellanåt.
Halsontet har inte varit lika jävligt inatt. Tack o lov!! Men igår fick jag sätta ett plåster bakom örat. Vilket var längesen nu.
Under dagen bildades det alltmer slem i min hals och jag orkar ju inte hosta upp det. Till slut satte jag det i halsen och det tog verkligen tvärstopp!! Det är som att halsen drar ihop sig i en kramp som inte vill släppa... och allt jag kan göra är att försöka andas genom näsan och försöka harkla/klöka loss krampen. Det är fruktansvärt otäckt. Många rädda tankar hinner dra igenom hjärnan! Men luften tar nästan slut och tårarna sprutar...
Till slut stod jag lutad över handfatet och liksom ”kräktes” upp segt slem som hängde i långa strängar mellan svalget och loskan i handfatet. Och att kräkas känns livsfarligt...
I såna stunder känner man sig liten och ömklig...
Men nu har jag alltså mitt åksjukeplåster bakom örat och förhoppningsvis ska det minska salivbildningen och därmed lugna ner även slembildningen.
Jag börjar bli lite trött på att ligga i min säng. Men vart ska jag ta vägen?! Visst,jag kan sätta mig vid bordet på altanen. Där har jag lagt min rullstolsdyna på en stol för att jag ska kunna resa mig upp alldeles själv (om än med viss möda)
Men jag kan inte sitta så länge utan att få ont.
Och jag kan ta en liten runda med tRULLsan. Jag kan ju alltid åka och kasta sopor. Det är dit mina tRULLsanrundor går... Ibland åker jag en extrarunda bland stugorna eller ner till området nere vid havet. Bara för att...
Men sen måste jag åka hem och gå in och lägga mig igen. Kring min bål gör det så förbaskat ont...
Att ha det såhär när livet runtomkring är glatt och somrigt gör mig lite deppig. Jag känner mig verkligen inte delaktig i sommaren. Jag är helt enkelt utanför. Men inte för att nån stött ut mig....
Jag orkar helt enkelt inte ens försöka vara en del av allt det där somriga. Om det inte vore för att livet är lättare att leva i den här lilla stugan med allt i ett plan så skulle jag nästan hellre vara hemma nu när det är mitt i semestern och jag tvingas lyssna på festernas skratt och skrål,känna dofterna av alla goda köttbitar som ligger och gottar sig på grillarna samt se folk gå förbi med picknickkorgar och parasoller på väg till stranden...
Jag är inte längre en del av allt det där härliga. För jag orkar inte... Även om jag skulle vara med på nån festlighet eller bara i en härlig gemenskap så orkar jag inte delta. Det blir så uppenbart att jag inte längre är frisk i såna sammanhang så det känns bättre att inte delta alls.
Jag mår ju trots allt bäst när jag får ligga här i min säng. Åtminstone fysiskt...
Att få må bra både fysiskt och psykiskt samtidigt känns avlägset...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229