Negativa tankar och känslor

Värmen fortsätter. Men idag lät jag bli att gå ut i den. Istället höll jag mig här inne med dörrar och fönster stängda. För faktum är ju att låter man bara bli att släppa in värmen så håller ju sig den mer normala värmen här inne.
När jag sitter i fåtöljen så lägger jag nästan alltid en filt över benen. Även en sån här varm dag. Inte för att jag fryser direkt men det känns bara så ombonat och tryggt.
Låter jag sådär flummig nu igen😉hihi.
Att jag har fårskinnstofflor på fötterna också är kanske ännu konstigare. Men jag har iskalla fötter. Har alltid haft. Och inte har det blivit bättre mes blodcirkulationen när jag knappt rör mig. Så fårskinnstofflorna får vara på när jag sitter still.
Jag scrollade mig igenom både Facebook och Instagram. Suckade ljudligt när avundsjukan drabbade mig!!
Jag blir nästan gråtfärdig när jag ser vad alla gör därute i sommarvärmen. De badar,solar,åker båt,äter glass,dricker goda drinkar och bubbel och så grillar de…. Det finns ingenting av det där som jag klarar av längre. Jo jag skulle väl kunna sola men frågan är ”var?”. Här på vår balkong blir det inte sol förrän framåt fem. I stugan har vi badenbaden men jag kommer ju inte längre upp ifrån dem… Och så badar folk…jag har alltid älskat att bada! Inte att simma! Usch det avskyr jag! Men plaska och stoja,leka och ha skoj i vattnet. Det älskar jag!
Helst i saltvatten.
Men jag har blivit jätterädd för vatten. Totalt livrädd! Jag tror inte ens att jag kan simma längre. Jag litar inte på min kropp längre. Förra sommaren badade jag ingenting. Det är första gången det hänt sen jag föddes.
Och som jag känner så tror jag inte att det blir nåt bad i år heller. Det är så sorgligt och vemodigt att det blivit såhär…
Och för att dra det negativa ännu längre ner så har jag idag haft en obehaglig känsla inom mig. En oro och rädsla som mynnat ut i en slags ångest. Jag har nämligen känt av den dödsångest jag känner ibland.
Det började med ett samtal ifrån ett av mina barn. Vi kom in på min sjukdom och en viss oro yttrades. Den grep tag i mig på ett obehagligt sätt.
Visst vet jag att mina barn ständigt är oroliga för mig men detta som kom fram idag var nånting annat…Det satte igång en tankeprocess som inte var särskilt positiv.
Och för att spä på känslan så gick jag in och läste min journal på 1177. Jag hittade avsnitten ifrån förra året. Hur jag drabbades av gallblåsinflamation och lunginflammation (igen!!) i slutet av sommaren. Låg på lasarettet ett tag… Sen hände det där otäcka i november/december. Salivstagnation. Lungorna igen. Respirator. Och en liten hjärtinfarkt. Orden jag läste i journalen tog mig tillbaka till den tiden och jag upplevde en del av de där känslorna igen…. Då var min dödsångest stor och när jag läste om den bubblade obehagskänslorna upp inom mig och jag ångrade att jag läst allt det där. Kombinationen med det och det jag pratat med mitt barn om blev lite för mycket för mig. Och jag har kvar den där olustkänslan inom mig än….
Kanske hjälper det med lite sömn.
Godnatt.

Gillar

Kommentarer