Nånting positivt! eller inte...

Det behövde hända nånting bra,nånting positivt,för att jag skulle ta mig ur dysterheten som följde tröttheten och chocken av att se mig själv på kort.
Här "ler" jag.....:

 
Ja ni förstår varför jag blev ledsen va?!
Jag borde inte visa bilden men jag gör det ändå. Den fyller sitt syfte... Jag vill visa hur illa det är.
Här syns det egentligen inte hur illa det är men jag har inga fler foton med eländet...
Tack o lov!!
Jag känner hur spänsten i ena sidan av ansiktet försvunnit. Allt ramlar ner. Det påverkar även mitt sätt att tala. Jag kan inte spänna mina läppar. Ja här syns ju hur munnen hänger trots att jag försöker le. Min vilja kan inte få läpparna/mungiporna att peka uppåt. De gör inte alls det jag försöker få dem att göra med min viljekraft.
Vissa ljud är nästintill omöjliga.
"P" och "F" t.ex... och på sistone har jag fått allt svårare att säga "S".
Jag vet inte vilket jag tycker är värst; att inte prata rent eller se konstig ut...
Just nu längtar jag efter att få kura ihop mig och gömma mig för omvärlden ett tag. Få vara alldeles ensam,vara helt tyst och bara göra det jag verkligen känner för.
Det kanske börjar bli dags för en runda till stugan....?

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229