Mörbultad

Jag är inte kaxig just nu alltså! Jag håller mig helst så stilla som möjligt. Det blir mycket sittande i fåtöljen. Det är lite långtråkigt men jag har inget val. Om jag är uppe och går så skakar benen av rädsla för att ramla igen. Jag vacklar och stapplar. Är rädd och osäker. Så det är väl bäst att jag håller mig i stillhet.
På förmiddagen var Lars ute i trädgården och grejade. Min svägerska och svåger var också här och de hjälptes åt allihop. Utom jag då... Trots att de träffades utomhus och säkert höll avstånd så vågade inte jag gå ut. Jag har blivit en mes.... Det känns trist att jag inte ställer uppp och är med i gemenskapen. Men har vi nu valt att isolera oss här så är det ju det vi får anpassa oss efter.

Gillar