Miljöombyte

Idag skriver jag ifrån stugan. Vi åkte hit igår och nu tänker vi stanna här några veckor. Det känns skönt!
Men gårdagen började med en aha-upplevelse!
Jag låg i min säng och åt. Tankarna virvlade runt samtidigt som jag hade väldigt ont i munnen. Jag har ju haft det länge. Men brukar inte berätta om det,det har ju inget med IBM att göra tänker jag… Hursomhelst så svider och bränner det i min mun. Min tunga känns svullen och det påverkar mitt tal. Jag sluddrar och pratar otydligt. Jag vet att jag haft det såhär förut. Och när jag låg där kom jag på det!!!

Och där blev jag avbruten!
Nu har hela fredagen gått och jag har lagt mig i min säng här i stugan igen.
Jag försöker fortsätta detta inlägg ifrån i morse:

Det måste ju vara svamp!!
Jag har svamp i munnen och utav det kan man bli illamående!
Man sväljer de här sjuka svamppartiklarna och utav dem blir man ju illamående!! Det bara måste vara så!!
Jag kunde ringt vårdcentralen och bett att få komma men jag ville ju till stugan…
Dilemma!
Jag ringde iallafall och fick ingen telefontid förrän senare på dan. Vi bestämde oss ändå för att åka iväg. Så vi packade klart och gav oss iväg.
Väl här nere så kände jag att vi gjort rätt!! När jag kommer hit så känner jag bara hur axlarna sjunker ner och ett lugn infinner sig inom mig. Vår älskade lilla stuga som betyder så mycket för både mig och Lars.
När vi parkerat här kom mina svärföräldrar (som har stugan bredvid vår) och hälsade oss välkomna ner. Strax därpå kom grannarna på andra sidan och gjorde detsamma. Kvinnan i den familjen är sjuksköterska och har ställt upp när det hänt nåt med mig flera gånger. Hon är fantastisk. Hon undrade hur jag mådde och jag berättade om illamåendet. Och så berättade jag om min tanke jag hade om svamp i munnen. Hon bad mig öppna munnen och behövde bara ta en snabbtitt så sa hon; det är svamp!
Hon tyckte att mitt resonemang lät troligt.
Idag ringde sköterskan ifrån vårdcentralen och ville att jag skulle komma dit och visa upp min mun så jag fick en tid på måndag halv ett. Så då får vi åka hem helt enkelt.
Gårdagskvällen tillbringade vi tillsammans med mina svärföräldrar samt min svägerska o svåger som också kommit ner. Vi hade en trevlig kväll tillsammans.
Inatt har jag sovit så fruktansvärt dåligt. Jag slumrade lite till o från men kom liksom aldrig till ro. Jag tittade på klockan nån gång i timmen. Jag tror jag sov mellan 3-5 eventuellt. Däremellan kan jag inte minnas att jag tittade på klockan iallafall.
Så idag har jag varit rysligt trött. Och värmen har varit tryckande. Jag har blivit så rädd för att bränna mig så jag avstod ifrån att gå ut mitt på dan. Lunchen intog jag i min fåtölj inne i vår svala stuga. Och då somnade jag så gott. Jag sov i flera timmar. Jag tror jag behövde det.
Efter det vågade jag mig ut i solen och värmen igen. Då var klockan runt halv fyra och jag tänker att då är inte solen riktigt lika ”farlig”.
Jag har nog aldrig nånsin varit såhär blek i mitten av juli tidigare i mitt liv! Jag ser sjuk ut!!
Och det är jag ju förstås…
Men nu är det dags att slå ihop de blå!
Godnatt.

Gillar