Lurviga ben och gofika!

Tog en dusch i morse. Kollade in mina ben. De är alldeles lurviga!! Det var ett tag sen jag rakade dem...varför ska jag?? Går ju alltid med långbyxor såhär års..visar mig inte utan byxor för nån egentligen... så varför??? Men nu närmar sig den tiden på året då man måste sköta sånt där lite bättre. Och jag vet att det kommer att bli ett litet bekymmer. Det var det redan förra sommaren. Och det är ju en av anledningarna till att jag inte rakat dem i vinter. Att stå i duschen och böja mig ner för att raka benen är numera nästan en omöjlighet. Om benen ska rakas måste jag sitta på en stol och därifrån böja mig ner och raka... Även det är jobbigt men det funkar åtminstone än så länge.

Ja vilka bekymmer va???
Min kära väninna som även är vår granne kom över och fikade på förmiddagen. Alma hade fått med sig goda bakverk hem ifrån sitt nya jobb. Det var smak av apelsin och choklad. En kombination som jag brukar gilla. Och det lilla jag smakade var gott. Men det kändes direkt att det inte var en bra ätardag idag. Så jag petade lite i den,tog små små smakbitar men kände ju hur besvärligt det var. Det var helt enkelt inte värt det. (ändå var jag där och petade med skeden och slickade i mig lite mousse av nåt slag flera gånger...)
Vi satt och pratade länge i soffan. Så mysigt och avslappnat och skönt som det bara blir med en kär vän som man känner så väl. Bäst som vi satt där så öppnades ytterdörren och vi hörde ett piggt "hallå" ifrån hallen. In kom en annan härlig gammal vän (en av den kända mimgruppen Lurcarna!!) Hon hade vägarna förbi och tittade bara in en snabbrunda med en liten blomma "bara för att..." Underbart!!
Varför håller jag på och drar mig undan ifrån omvärlden? Den består ju faktiskt mest av människor som vill mig väl och som tycker om mig och som jag tycker om och vill ha kvar i mitt liv❤
Jag har ingen bra förklaring till att jag gömmer mig. Det finns väl inte bara En. Det är väl många olika orsaker som fått mig att dra mig undan ifrån omvärlden. Jag förstår nu att det egentligen är en egoistisk handling. Fast jag tänkt att jag gjort vänner och nära o kära en tjänst. "Om jag drar mig undan så slipper dom göra det först" 
Så har jag tyckt att det varit skönt. Skönt att krypa in i min egna lilla bubbla och grotta ner mig i mitt eländiga liv. Patetiskt!!
Egoistiskt!
Skäms över den jag blivit... Men har inte riktigt orkat. Vet inte om jag orkar nu heller egentligen. Orkar vara social. Orkar vara en vän. För jag har inte varit en vän till NÅN på sistone. Det är ju pinsamt.
Om nån som läser detta tror att jag slutat bry mig om den,intw längre vill ha kontakt...kanske har trott att den gjort nåt fel,nåt som jag blivit arg eller sårad över... Så kan jag bara säga att SÅ ÄR DET INTE! Det är JAG som gjort fel och sårat folk.
Men jag har inte förstått det. Jag har verkligen tänkt att jag gör folk en tjänst som drar mig undan för att ingen ska känna sig tvungen att umgås eller höra av sig till mig. Kan inte förstå hur nån vill umgås med nån som är som mig.
Jag kommer kanske inte att bli jättesocial och börja ringa runt till alla nu. Det är inte min grej riktigt. Jag orkar oftast inte prata särskilt länge. Särskilt inte i telefonen. Det blir fysiskt jobbigt efter bara några minuter. Jag kommer heller inte att börja fika och dricka kaffe med vänner,bjuda hem folk eller åka runt och hälsa på folk hursomhelst. Jag orkar inte riktigt med sånt. Fixar inte det. Men nog ska jag väl orka med att ses och pratas vid nångång då o då.
Det viktigaste är ändå att ingen får tro att det beror på den...för det är Jag och bara Jag som är sån här! Har blivit sån här. 
Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att vara "sån här" men vill inte såra nån. Det är ett dilemma...
Jag älskar att umgås via sms och mail. Det kräver inte så mycket utav en... Man skriver när man känner att man har tid och lust. Man kan läsa igenom det man skrivit innan man skickar iväg det,se till att det blir precis så som man vill ha det. Det passar mig perfekt!

Gillar

Kommentarer

Annicka
Annicka ,
Förstår precis hur du känner dig med att umgås med folk att man gärna drar sig undan och vill vara i sin egna lilla bubbla. Nästan alla mina vänner försvann när jag blev sjuk Men jag har fått många nya vänner genom mitt assistentbolag det är jag glad för vi förstår varandra bra eftersom vi alla har olika problem.Sen har jag mina underbara assistenter o min familj förstås. Prata i telefon gillar jag inte det är jobbigt att prata länge använder gärna sms och mail. Nu ser jag fram emot våren så man kan få vara ute. Ha det gött. Kram ⚘⚘None
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229