Lördagskvöll

Det är lördagskväll men jag lägger mig tidigare än jag oftast gör under veckorna. Vi fastnar ofta i nån film eller serie och det kan dra ut på tiden. Men ikväll känner jag att jag måste försöka somna i någorlunda vettig tid. Det passade bra att lägga sig nu för Lars och Alma tänkte börja kolla på en film. Jag ville inte riskera att fastna i den jag också.
Idag har jag faktiskt lämnat lägenheten!!
Jag har inte ont av att vara här dygnet runt dag ut och dag in. Jag är inte den typen som behöver omväxling och miljöombyte. Om jag trivs där jag är så stannar jag gärna där.
Men jag hade lämnat lägenheten 3 (TRE!!) gånger sen vi flyttade hit. Eller var det två...?? Så jag kände att det vore skönt att se nånting annat. Jag frågade de andra ifall de kunde tänka sig en liten utflykt. De var direkt med på noterna.
Sagt och gjort! Vi fixade till oss och lämnade lägenheten. För oss som bott i hus i så många år och som inte bott i nånting nytt och fräscht och modernt på så länge så är det en oerhörd lyx att gå några steg bort till hissen,åka ner i källaren och gå några steg bort till bilen och sen åka ut. Slippa gå ut på riktigt. För mig är det otroligt skönt. De få steg jag behöver ta kan jag ta på egen hand med stöd av min krycka. Att jag slipper gå ut när det är kallt,snöigt och halt är så otroligt skönt. En lättnad. Och kanske t.o.m en förutsättning att jag vågar lämna lägenheten över huvud taget.
Jag längtar till våren.
Jag lider så fruktansvärt utav vintern. Snön,kylan,halkan,slasket...fy f-n säger jag!
Jag blir förbannad bara jag tänker på hur mycket jag hatar vinter! Måtte detta bli sista vintern med vinterväder!
Förra året tillbringade ju vi vintern i underbara Nerja i 2,5 månad. Från 1/1 till 16/3. Hela vintern i princip. Helt fantastiskt! Skönt! Ljuvligt! Härligt!!
Och då bestämde vi att vi aldrig mer skulle tillbringa en enda vinter till i detta kalla eländiga land!!
Men så drabbades världen av en katastrof!
Och jag ska inte klaga. Det går ingen nöd på oss. Men nog sjutton hade jag hellre tillbringat mina dagar i Spanien istället för i den här kylan.
Vi får hoppas att vi kan tillbringa nästa vinter i Nerja istället.
Men jag grubblat på hur det ska gå till... Hur ska vi få med allting jag behöver? Rullstol. Pump. Sondmat för lång tid. Plus en hostmaskin och slangar,filter och masker...
Undrar ifall det ens kommer att funka?!
Annars har jag varit där för sista gången. Och det vore ju så sorgligt så jag orkar inte ens tänka på det. Usch...😢
Mitt tal har försämrats igen. Jag märker att Lars och Alma har allt svårare att höra vad jag säger. Jag pratar otydligt och grötigt. Mest eftersom jag inte kan spänna läpparna men problemen sitter även i strupen. Jag kan inte riktigt förklara hur. Jag bara känner att det är så.
I hela mitt liv har jag blivit glad av musik. Sjunger med i låtarna på radion och tar gärna några danssteg. Oftast hellre än bra. Men med mycket glädje.
Att jag inte orkar sjunga längre var nånting jag tidigt märkte var en följd av sjukdomen. Sen kunde jag inte vissla. Inte knäppa med fingrarna.
Vet ni vad?
Jag är djup och håller på att veckla in mig i nåt konstigt. Jag avslutar här och sover på saken så hörs vi imorgon.

Gillar