Lite oroligt...

Jag har inte sovit bra inatt. Jag vet inte hur många gånger jag har vaknat. En av gångerna var nästan lite otäck... Jag satte saliv i halsen. Vaknade av det och försökte harkla och hosta bort det. Det tog en stund innan strupen var ren. Det var väldigt irriterande... 
Men så vid halv sex så fick jag ge mig,då hade jag vaknat och slumrat om vartannat en längre stund. Jag gick upp på toa och sen kopplade jag mig till pumpen. Och här ligger jag nu... Hoppades ju på att jag skulle kunna somna om lite...
Kanske är det julstressen som spökar...?
Jag har en del inköp att fixa idag. Tänker ge mig ut nu på förmiddagen när jag är pigg och affärerna nyöppnade och förhoppningsvis lite mer tomma på folk... Orkar inte med det där stora folkvimlet,sorlet,hetsen... 
Jag vet sen gammalt att det som stressar mig mest är det där med att handla inför julen. Jag vill bli av med så tidigt som möjligt. Det blir som ett påhäng... Så idag hoppas jag att jag blir klar med julklappar och sånt. Lars erbjöd sig att hänga med och handla hem maten. Och jag har ju kommit till det läget då jag tacksamt accepterar det erbjudandet.
Det låter kanske konstigt,men jag har alltid velat åka och handla mat själv. Jag kanske varit egoistisk men jag har tyckt det varit skönare att själv ha all kontroll,bestämma och framför allt göra det när Jag vill! Inte behöva anpassa mig efter när nån annan har tid. Och lust. Därför är det konstigt för mig att behöva Lars hjälp med denna triviala syssla som att handla.... På ett vis ett slags intrång i min frihet. Trots att jag känner mig oerhört tacksam över att ha honom med när det ska storhandlas.
Ja,att leva med IBM har verkligen omkullkastat hela min värld. På alla plan. Det sätt jag lever på idag är så långt ifrån det liv jag levde för fem år sen. Jag hade väl aldrig kunnat ana att jag skulle bli sån här... Att bli sjuk har ändrat på precis allt. Inte bara det som är sjukdomsrelaterat,de svaga musklerna och tröttheten,utan på hela min syn på livet. Vardagen. Mig själv.
Att leva med IBM skiljer sig kanske inte så mycket ifrån att leva med nån annan obotlig sjukdom. Inte rent mentalt iallafall. Tror jag... Vad vet jag? Jag har ju bara erfarenhet av detta. Men jag får för mig att andra som kanske drabbats av reumatiska sjukdomar,värk av olika slag,diabetes  eller andra sjukdomar som man ändå kan leva länge med,kan känna igen sig i tankarna och grubblerierna om livet och framtiden. För de där funderingarna har ju egentligen inte så mycket att göra med sjukdomen i sig... Utan hur livet förändras när man blir sjuk...obotligt sjuk.
Att vakna tidigt på morgnarna får mig alltid att grubbla...fördjupa mig i tankar som jag ofta inte kan trassla mig ur... Det vore onekligen bättre om jag kunde somna om

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229