Lite omtumlad än.

Händelsen i eftermiddags påverkade mig mer än jag var beredd på. Detta har ju hänt flera gånger tidigare så jag är ju knappas chockad eller ens förvånad. Jag vet ju att det händer titt som tätt när jag envisas med att stoppa i mig mat. Men fattar ni hur svårt det är att låta bli???! Tänk att aldrig få känna smaken av mat. Nånting gott. Nånting du älskar... Det är inte så lätt att hela tiden vara på helspänn och koncentrerad för att kunna låta bli att ta ett litet smakprov. Jag har ju tagit för vana att spotta ut det jag smakat på. Men ibland så glömmer jag.... Och det får jag betala ett högt pris för ibland. 
Min hals känns ganska ok nu. Det känns att jag tagit i och harklat mig hårt,det är lite sårigt i strupen men inte värre än att jag står ut.
Jag fick med mig gubben till affären i morse. Det var väldigt skönt att ha honom med. Jag körde vagnen och han plockade till sig det jag bad honom ta. Han packade i vagnen,lastade upp på bandet och packade ner i kassar. Sen bar han ut kassarna till bilen. 
Själv kämpade jag mig genom snö och drivis!! Det kändes som att jag var på en polarexpedition och försökte ta mig fram genom snöstorm och meterhöga snöberg!!
Jag tror att de som ger sig ut på såna äventyr tar sig fram lättare genom vädrets vilda makter än jag gör de tio meter det är mellan bildörr och ingång till Ica...
Det kändes oerhört skönt att få hjälp med handladet!! Nu klarar vi oss hela veckan och jag slipper lämna hemmets trygga vrå!! Det gör mig lugn och trygg. Är inte alls lika stressad nu som jag hade varit ifall jag vetat att jag hade behövt ge mig ut i ovädret alldeles ensam imorgon.
För oväder är det!! Snön vräker ner och det blåser ordentligt. Det är vidrigt!!!
Jag gick tillbaka i mitt "album" här i telefonen innan. Hittade den här:


Jag tycker vi njuter av den en stund. Kanske får den oss att förtränga det som finns utanför fönstret...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229