Ligger här och funderar...

Jag är ganska nyvaken. Är kopplad till min pump och skulle vilja sova men har försökt och det går inte. Kanske är jag lite orolig...
För det onda i mitt huvud har inte gått över eller mildrats bara för att jag sovit. Nej det dunkar och är ömt nu också. Jag blir så trött på skiten.
Jag måste verkligen försöka hålla mig på benen och inte ramla mer. Det är som att jag slår mig värre och värre varje gång. Och det onda gör ont längre och längre tid efteråt...
Ja jag är negativ och gnällig. Det är svårt att vara annat. Inte nog med mitt eget elände,man pumpas ju full av elände ifrån tv och annan media.
Donald Trump,Joe Biden och Covid-19.
Bara negativa nyheter alltså...
För även om jag är rädd för att Trump vinner igen så är jag inte säker på att Biden är ett så mycket bättre alternativ. Jag säger bara: 78 år...
Jag undrar hur amerikanerna tänker egentligen🥺
Jag har aldrig tidigare oroats så över ett amerikanskt presidentval. Inte brytt mig. Men i år är det nånting olycksbådande som vilar över hela skiten...
Och så är det Coronan... Rädslan för att drabbas släpper aldrig taget om mig. Jag har ständigt en klump i magen av oro. Jag har aldrig varit så rädd för nånting i hela mitt liv förut. Det känns som att om jag skulle få det så är det slut.... Och det vill jag inte.
Därför accepterar jag att jag inte får träffa mina barn. Det är jättetrist men alternativet är betydligt värre. Men de är ju vuxna och lever sina egna liv. Jag är inte längre en central person i deras liv. Och det tycker jag är sunt och fullständigt naturligt. Det ska vara så.
Hur mycket hängde jag själv med min mamma när jag var 22-32?!? (mina barn är alltså 22,25,30 och 32☺️)
Nej just det.
Och på tal om min mamma. Och min pappa.
De har ju varit döda ganska länge nu (tio och sex år) Det är Alla Helgonsdag idag.
En helt omodern och obegriplig högtid.
Jag fattar inte grejen med att hålla på att göra så stor grej av dem som är döda.
Det ska tändas ljus och man måste göra gravarna fina - för vad ska folk tänka annars?!
Och det är just det; det känns som att hela den här grejen med att visa hur mycket man sörjer sina döda är ett spel för gallerierna. ”Se hur mycket jag saknar min döda anhörig”
På sociala medier är det ännu värre. Det ska skrivas om att man tänker på sin närstående. Man tänker på sina nära som är i himmelen.
Jag nästan spyr på alla de inläggen!
För vem?! Vem nuförtiden tror på fullt allvar att man kommer till himmelen när man dör?! Det är ju så sjukt så jag vet ibland inte om jag ska skratta (hånskratta??) eller gråta åt dessa statusuppdateringar.
Tro nu inte att jag skiter i mina döda föräldrar. Men jag behöver inte berätta och visa det för hela världen. Jag har inga gravar att behöva sköta om (det måste vara ett jäkla påhäng och ytterligare ett ”måste” för alla stressade människor - för vad ska folk säga?!) Men jag tänker på mamma och pappa varje dag. Jag behöver inte tända ljus eller sätta ljung vid en sten för att tänka på dem. Men jag tänker inte på dem med sorg. Jag minns dem med glädje och kärlek. Varje dag. Och jag pratar ofta om dem,minns nån kul grej och delar med mig av den. Det tycker jag är ett bättre sätt att hedra sina nära och kära💞
Jag behöver inte visa upp det för någon annan.
Därför har jag svårt att förstå den hysteri kring allahelgona och det tjatet om trängseln på kyrkogårdarna...
När ska förresten den här makabra traditionen att gräva ner döda människor i marken och låta dem ruttna där,bli förbjuden?!
Och alla dessa stenar...
Man kan väl minnas sina närstående utan en sten? ”ha en plats att gå till” pratas det om. Gå in i ditt eget hjärta säger jag då. Det är nog större chans att du stöter på en älskad vän där än vid en sten och ännnu värre; vid en plats där det ligger ett ruttet skelett under jorden.
Min mamma och min pappa har varsin stor plats i mitt hjärta❤️
Det är där de hör hemma. Ingen annanstans.
Varje dag. Inte bara denna ”speciella” dag.
Så jag behöver inte trängas på nån kyrkogård idag. Jag behöver inte trängas nån annanstans heller. För jag är livrädd för Covid-19 och gömmer mig här i vår lilla stuga. Det går ingen nöd på mig här. Vi har suttit här i över ett halvår och vi står nog ut minst lika länge till.

Gillar

Kommentarer

Aisy
,

du ska skaffa dej en rullator att ha inne för då sträcker du på ryggen o går inte böjd Jag vet . Har samma sjukdom som du o ville ej ha rullator inne. Men efter tjat från hemtjänsten skaffade jag en o nu går jag rak o har inte alls så ont i ryggen Jag lider med dej att du ramlar o får ont

attlevamedibm
attlevamedibm,
Hej. Tack för ditt tips. Jag har ju funderat på detta med rollator och nu blir jag ännu mer ”sugen”. Måste bara ta tag i det...jag är lite dålig på det☺️
nouw.com/attlevamedibm