Ledsen...😢

Ja jag är på riktigt ledsen just nu. Mina tårar har runnit och näsan droppar... Jag har haft en mindre panikångestattack....
Vi har ett härligt majväder idag. Himlen är blå med inslag av vita små tussar. Träden är underbart ljusgröna och gräset är knallgrönt med massa gula prickar🌼 (maskrosor)
Jag bestämde mig för att äta min andra halva av min sondmatsflaska ute. Jag flyttade ut en badenbaden på vårt ”soldäck”. Och fyllde på med pump,ställning och en flaska bubbelvatten.
Jag har inte suttit i nån badenbaden i år än. De som annars är det bästa jag vet. Redan i februari-mars brukar jag sätta mig i en sån,vira filtar kring mig och vända näsan mot stolen. Det är t.o.m så att en del grannar påstår att när Ursula sitter ute och solar så vet de att våren är på väg. Jag är alltså ett vårtecken. Häftigt va!??
Men nu är Lars hemma. Så jag kan ropa på honom när jag behöver hjälp att komma upp (om det behövs)
Och det gör det!!
Jag satte mig tillrätta och skulle börja äta. Men!! Hade glömt kopplingsslangen. Försökte komma upp själv men det var helt omöjligt. Det fanns ingen som helst styrka för att ta mig upp. Hade det varit en tyngre stol hade jag kanske vågat ta i mer,bära mig annorlunda åt. Men en badenbaden välter ju lätt så jag tog det försiktigt.
Jag fick ropa på gubben och han kom med slangen.
Äntligen kunde jag äta och samtidigt njuta av solen. Nästan första gången i år... Har suttit i tRULLsan nångång.
Men bäst som jag satt där så sköljdes jag över av sorg.
Att sitta ute i solen är nåt av det absolut bästa jag vet!! Att låta solens strålar värma min bleka vinterhud är underbart. Det finns inget som slår en liten middagslur i solen!!
Men jag kände verkligen att det är ännu ett avslutat kapitel i mitt liv. Det går bara inte.
Jag kan inte sitta i min badenbaden och njuta när jag vet att jag måste tillkalla hjälp för att gå upp... Det stressar mig bara.
Och de tankarna gjorde mig så fruktansvärt ledsen. Och de där negativa tankarna om mitt liv,min framtid och all osäkerhet fick hjärtat att rusa. Det gjorde fysiskt ont i bröstet.
Och tårarna fortsatte rinna...
Och om inte det var nog så fick jag allt svårare att svälja när jag satt där. Jag fick ta i allt jag kunde och verkligen tvinga mitt svalg att svälja... Det gjorde ont.
Jag har varit med om detta några gånger på sistone. Och alla gångerna har jag tänkt på att det har med hur jag håller nacken/halsen.
Lutar jag huvudet fram lite så blir det ett veck på halsen och det gör det svårt att svälja.
Lutar jag däremot huvudet bakåt så känns det som att strupen sluts ihop ganska högt upp i halsen och det tar tvärstopp.
I badenbaden håller man ju nacken ganska rak. Men av nån konstig anledning så orkade jag inte svälja i det läget. Jag blev tvungen att böja ner huvudet och ta ett andetag för att sen resa upp det och låta luften ramla ner genom strupen när den var i rätt läge.
Jag har märkt detta konstiga fenomenen tidigare. T.ex när jsg kör bil. Eller sitter i soffan utan att bulla upp med massa kuddar bakom nacken bl.a.
För jag har länge märkt att det bästa är att ha nån slags kudde under/bakom nacken. Nånting som gör att strupen är rak och inte böjd åt nåt håll.
Men där satt jag i min badenbaden och tårarna rann. Tankarna snurrade allt snabbare ner i mörkret och det var då hjärtat slog som om det var på väg upp och ut genom strupen! Jag kände att jag tappade kontrollen på andningen och i mitt inre så hade jag verkligen panik.
Ibland tycker jag att livet är orättvist!
Kunde jag inte bara fått behålla förmågan att ligga i en badenbaden och njuta av solen??!
Är det för mycket begärt...???
Ja tydligen.
Såna här dagar hatar jag mitt liv och attlevamedibm!!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229