Klippning✂️

Idag hade jag EN sak att lägga min energi på. Eller kanske två... Jag började förmiddagen med att stryka upp lite tvätt. Lyssnar man bara på en bok samtidigt så är det riktigt trevligt. Men jag försökte låta bli att slösa för mycket energi på det. Jag visste att jag skumme behöva den senare idag. Jag tog en något tidigare lunch och jag drog inte ut på ätandet så som jag ibland gör. (Bara för att jag kan och känner för det) Jag brukar anpassa hastigheten på pumpen/ätandet efter vilken tid jag vill vara klar. Idag hade jag en tid att passa så den hade jag som "mål". 
För klockan tre idag hade jag klipptid✂️
Och inte nog med det! Jag hade även bokat färgförändring!! 
Jag bara bestämde mig för att nu fick det vara nog med långt hår som jag har svårt att få nån vettig frisyr utav. Håret bara hänger. Det ser ut som ett ösregn! Dessutom har jag börjat tappa så vansinnigt mycket hår. Långa strån ramlar nerför min rygg...
Så igår gick jag in på nätet och bokade en lååång tid! 
I snart 25 år har jag gått till samma salong och klippt mig. Jag har bytt frisyr och hårfärg en hel massa gånger. Om jag ska säga nåt positivt om mig själv så kan jag ju berätta att jag inte är nån fegis när det kommer till att förändra min frisyr.
Även om jag gått till samma salong så länge så har jag bytt frisör hela tiden. Jag har ingen "personlig". Jag gillar dem allihop och för mig spelar det ingen roll vem av dem som klipper mig. De är så duktiga allihop.
Idag fick jag en ny tjej som jag faktiskt inte blivit klippt utav än.
Att komma ner till salongen och möta alla dessa fantastiska frisörer som kommer fram och hejar och byter några ord känns fantastiskt härligt. Jag trivs på min salong och känner mig faktiskt bekväm där. 
Jag brydde mig inte ens om ifall nån tittade snett på mig när jag stod upp och väntade på min tur istället för att sätta mig i deras coola fåtöljer. Utan armstöd...
Jag vågade helt enkelt inte sätta mig i nån av dem av rädsla för att inte komma upp sen. Jo jag vet att jag inte skulle kommit upp...
Min frisör hämtade mig och jag satte mig i frisörstolen. Vi har inte träffats förut så vi pratade lite först. Om vad jag tänkte mig för typ av frisyr,färg osv. Jag hade googlat fram några frisyrer som jag visade för att hon skulle få en känsla för vad jag var ute efter ungefär. Och jag sa att jag inte är rädd för stor förändring. Hellre för mycket än för lite.
Och så berättade jag att jag har vissa fysiska problem. T.ex att resa mig. Så hon höjde upp stolen åt mig så att jag lättare kom upp.
Sen tvättade hon mitt hår. Och det är ju så skönt. Men att ligga med huvudet bakåtlutat på det viset är svårt. För att inte tala om att få med mig huvudet upp när jag ska resa mig... Huvudet är blytungt i det läget och mina halsmuskler är väldigt svaga....
Men med lite hjälp så lyckades jag komma upp.
Sen var det dags!!
Klipp✂️klipp!!!
15-20 centimeter föll till golvet!!
Hon klippte upp det så att jag kan rufsa till det. Locka lite ibland kanske. Och sen var det dags för färgen. Ljusa slingor och lite ljusbruna partier. Foliepaket och klämmor.
Och så värme på det en stund.
Därefter lite fix,trix,mer klipp och fön.
TA-DA!!
FÖRE:                                  EFTER:
>
En ganska stor förändring va??!

Ser ni vad min ena mungipa ramlat ner?
Jag avskyr att se mitt ansikte på bild. Det blir där så tydligt att mina ansiktsmuskler blir allt svagare. Jag orkar inte längre spänna mitt ansikte till ett leende. Det blir bara en grotesk grimas när jag försöker. Det känns inte alls bra. Jag blir lite ledsen. Att förlora muskelstyrka är inte heller roligt men när nu ansiktet förvandlas dessutom så känns det bara för jävligt! Det är ju ansiktet som är det jag visar upp,det är mitt ansikte folk ser och känner igen. De ser ju inte att mina ben eller handmuskler är svaga. Men när ansiktsmusklerna får mitt ansikte att bli alldeles snett så blir det så tydligt att nånting verkligen är fel!
Allt ramlar ju bara ner....
Mungipan. Kinden. Ögonlocket.,.
Det gör mig verkligen ledsen.
En dag kanske jag inte vill visa mig ute längre. Och då spelar det definitivt ingen roll vilken frisyr jag har! Då får jag väl dra en rånarluva över huvudet och gömma mig där bakom...
Om jag ens kommer att gå ut förstås...
Imorgon reser gubben till Spanien för att titta till huset lite och samtidigt ta en veckas semester och koppla av. Dottern Ebba ska hänga med.
Jag kunde ju också följt med.
Men om jag ska vara helt ärlig så orkar jag inte. Jag vet faktiskt inte hur i hela friden jag ska orka åka iväg över huvud taget... Bara jag tänker på att resa ger mig en klump i magen av stress,oro och rädsla...
Även om jag nu vet att jag får äta min sondmat ombord på planet så känner jag mig orolig. Tänk om jag måste gå på toa...?
Tänk om jag svimmar igen? Och så oroar jag mig för hur min kropp ska orka sitta så länge... Och hur trött kommer jag att vara de första dagarna därnere...? En hel resdag brukar ta hårt på mina redan svaga krafter. Jag har varit både illamående och svimfärdig några gånger utav tröttheten som följer.
Jag vill inget hellre än att åka ner. Och stanna där länge länge. Men det är nånting inom mig som tvekar. Är orolig och rädd.
Ändå tänker jag att jag helst skulle viljat åka runt jul,stanna över nyår och sen hela januari och februari. Kanske mars... Kanske ända fram till påsk. Ljuvliga tanke...
För ska jag vara borta ifrån Sverige en längre tid så ska det ju helst vara under den tiden på året då jag avskyr Sverige och klimatet som råder då. Vintern.
Men som det verkar nu så åker jag nog ner i april...stannar in i maj. 
Vilket egentligen är lite synd...det kan ju vara så vackert här hemma då.
Jaja...vi får se hur det blir.
Hur det än är så är jag iallafall inte avundsjuk på Lars och Ebba som ska åka imorgon. Jag hade inte orkat...

Gillar

Kommentarer

Veronica
Veronica,
Så snyggtdet blev Ursula attlevamedibm.blogg.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229