Kaxig??!

Jag ska nog passa mig för att vara för kaxig! Jag kände mig pigg och utvilad,på gott humör och hade mer energi än jag haft på ett bra tag nu. Lars åkte hem efter frukost,han behövde kolla posten både hemma och på jobbet. Se till allting litegrann.
Så fort han åkt satte jag igång att städa!! Här var nog mest stökigt men stökighet känns smutsigt tycker jag. Så jag for runt här och plockade och rensade i en hiskelig fart! Sen drog jag fram dammsugaren och dammtrasan. Avslutade med att skura badrummet!
Det gick i en rasande takt! Jag var full av energi!! Stugan kändes tipptopp och jag var nöjd och glad! Så jag la mig för att äta,något försenad. Somnade direkt! Har inget minne av att pumpen pep och jag kopplade loss mig,för jag fortsatte sova därefter.
Ebba kom förbi,hon hade varit i Båstad över helgen och kikade in på vägen hem. Mest för att hon ville träffa sin farmor o farfar som hon inte sett på ett tag. Hon kom in och sa hej till mig och sen gick hon över till dem. Jag sa: jag kommer när jag ätit
klart. Och somnade om igen. När jag vaknade en lång stund senare började jag fundera på hur lång tid till jag skulle äta. Och till min förvåning upptäckte jag att jag ju inte var kopplad längre... Oooops! Inte undra på att jag kände mig hungrig... Det
var ingen idé att gå över till de andra,jag kopplade mig igen och letade reda på var jag var i min bok som jag lyssnar på. (hade ju somnat ifrån den innan) Sen blundade jag och somnade igen!!! Men den här gången hann jag inte sova så länge,Ebba kom in
till mig för det hade blivit dags för henne att åka vidare hem till Göteborg. Jag kände mig jättedum som sovit bort hela hennes besökskämdes...
Men jag vet inte vad som hände...jag var bara så fruktansvärt trött. Inget hade kunnat hålla mig vaken...

Så kan det gå när man är kaxig och tror att man är pigg och alert!! Istället däckar man och det blir tvärtom istället.

Men jag fick åtminstone stugan i fint skick

Det får jag vara nöjd med.

Jag har dock dåligt samvete för att jag ligger inne en hel dag när det är så fint väder...men jag orkar verkligen inte med vare sig solen eller värmen...

Jag kan verkligen inte se mig själv gå ner till stranden,befinna mig där bland allt folk,inte kunna ligga på en handduk eller sitta i en brassestol för då kommer jag inte upp. Inte orka gå så långt ut som krävs för att kunna doppa sig. Jag blir rädd bara
jag tänker på hur det känns när jag lägger mig på rygg eller lutar huvudet bakåt neråt vattnet för att doppa håret. För många gånger har jag hållt på att inte orka få med mig huvudet upp och det är så fruktansvärt obehagligt. Jag har blivit rädd.
Jag känner ångesten och rädslan bara av tanken på det...

Jag kan heller inte se mig själv gå i och bada vid handikappsbadet. Där är så mycket folk och bara en handfull har nån funktionsnedsättning. Jag känner mig uttittad och i vägen när jag är där. Som om det vore jag som var i vägen för de som är friska....
Fast värst är ju den eländiga rampen och de rangliga räckena som jag tjatar om...

Nä usch!! Vill inte tänka på att bada! Får bara en klump i magen...

Det går ingen nöd på mig här inne i stugan. Min säng är skön och jag har en i-pad

Den ska jag nog ta och sätta igång nu. 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229