Jag orkar inte...

Jag missade henne... hon var så tyst så jag hörde inte när hon gick upp och sen åkte iväg... Jag vaknade strax efter att hon lämnat huset så jag smsade henne och önskade henne en trevlig resa. 

Ja nu blir det en orolig vecka...som mamma är det svårt att koppla av ordentligt när ens barn är på resande fot.
Jag har sovit gott fram till fyra. Det var skönt. Välbehövligt. Men nu ligger jag här och kan inte somna om. Jag har svårt att hitta en skön sovställning. Och dessutom har allt det onda kommit tillbaka...
Jag vecklade in mig i några nästan obegripliga funderingar om sociala medier igår... Jag läste igenom mitt inlägg innan och märkte att det var lite invecklat och rörigt. Det jag ville få fram var väl att jag varken orkar vara särskilt aktiv på sociala medier,och i synnerhet i de där grupperna som bildats för oss med myositsjukdomar. Det är just "orkar" som är nyckelordet. Jag vet inte vad det är som känns så jobbigt egentligen. Men jobbigt är det. Att se och läsa om vad andra människor gör hela tiden stressar mig. Att dessutom inse att andra med samma sjukdom är så aktiva,är med på så mycket mm,får mig att känna mig lat och värdelös. Och då "orkar" jag ännu mindre. Blir bara trött och uppgiven.
Att vara med på så många aktiviteter som många andra verkar vara skulle jag aldrig orka. Jodå,rent fysiskt skulle jag kanske det men inte själsligt. 
Jag mår som bäst när jag får vara här hemma och pyssla med mitt. Det gör mig glad och nöjd med mig själv. Det är såna aktiviteter som passar mig. Inte en massa gruppaktiviteter och tider att passa.
Jo jag mår kanske ännu bättre när jag får vara i Spanien eller i stugan. Men det beror mycket på att jag slipper vissa "måsten" här hemma. Och på att jag slipper trapporna.
Trots detta så har jag bestämt mig för att det inte blir nåt Halmstad för mig förrän efter midsommar. Jag orkar inte det heller. Jag skulle kunna åka ner nu och sen åka hem innan midsommar. Men så ont som jag har så tror jag inte att jag orkar köra bil. Och jag vill definitivt inte vara i stugan över midsommar. Jag orkar inte. 
Jag orkar inte med pressen. Att fixa och dona innan,köpa hem allt och göra det mysigt och trevligt. Tänka på allt. Planera. Och inte veta hur många vi blir... Det brukar i regel vara ett helt gäng ungdomar med där under lunchen. 
Tänk vad jag älskade sånt förr!!! Det var så roligt att ställa till med fest!! Och ju fler som kom desto bättre!! Tyckte jag!!
Men nu orkar jag inte.... Jag blir både matt och andfådd bara av att tänka på det. 
Att jag klarade av studentfesten beror främst på ren vilja! Jag gav precis allt för jag ville ge Alma den bästa av fester!! Det är hon värd! 
Men nu räcker det. Nu måste jag bara lugna ner mig. Reparera min slitna och fördärvade kropp. Som gör så ont.
Det gör jag bäst här hemma i lugn och ro. 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229