Jag latar mig i stugan!

Ikväll känns det som lördag. Då blir man glad när man kommer på att det ju är fredag!
(vi åkte ju ner hit igår så det är nog därför det känns så..)
Fast för mig spelar det ju ingen roll om det är fredag,söndag eller tisdag. Jag är ju alltid ledig.
Men det känns konstigt att kalla det ”ledig”... Visst,jag har inget jobb att gå till men ledig vet jag inte... Det är ju inget nöje precis. Jag hade bra mycket hellre jobbat än ha det såhär.
Usch så trött jag är på att vara sjuk. Jag har känt mig nedstämd och lite deppig på sistone. Till o från sådär... Jag tycker att mitt liv har fastnat i nånting negativt och segt. Det händer inget. Och om det ändå händer nånting så orkar jag inte delta i nåt.
Jag känner mig lite utanför den där vanliga världen. Jag tillhör inte längre liksom. Ifall jag skulle beblanda mig med några som jag känner men inte umgåtts med så mycket de senaste åren så skulle jag känna mig obekväm. Jag skulle skämmas och försökt visa mig bättre än jag är och då blir det ofta mer fel än man kan reda ut... Nä usch,jag vill inte.
En stor orsak till mitt tillbakadragande beror på mitt tal. Jag orkar ju inte. Och därmed blir talet mer grötigt. Det är både själva munnen som ska forma och spänna läpparna som krånglar. Men det beror nästan ännu mer på att min luft tar slut hela tiden. Det blir värre när jag pratar ofta och högre. Jag anstränger liksom lungorna för hårt. Och

Nä detta går inte! Måste sova!

Gillar

Kommentarer