Jag har varit ute!!!

Äntligen!! Ja äntligen har jag varit utomhus en liten stund! Så härligt det var!
Det var efter min långlunch,som var slut vid tretiden,som jag klädde på mig lite varmt och satte mig i rullstolen. Alma intog platsen bakom mig och puttade på. Vi tog hissen ner till gatuplanet,gick (åkte!) ca 5 meter och så var vi inne i blomsteraffären. Där var det handikappsvänligt med breda gångar. Det var bara några få människor därinne men vi alla höll oss på långt avstånd ifrån varandra. Äntligen kunde jag köpa lite krukor och växter till våra fönster. Det har inte blivit av tidigare. Av flera olika anledningar. Jag kan ju inte skylla på att det är långt dit precis hihi.
När vi handlat klart tog Alma med sig våra nyinköp upp i hissen till vår lägenhet. Hon lämnade av dem där och kom tillbaka till mig igen. Vi gav oss ut på en liten promenad. Det var inte så kallt,kanske 6-7 grader. Om solen hade skinit hade det nog kunnat komma upp i 10!
Vi gick inte så långt. Det är ju lite halkigt och slaskigt på vägarna. Plus allt grus. Så det är ganska tungt att putta rullstol kan jag tro! Här är lite backigt också och det gör ju sitt till.
Men vi gick runt kvarteret och jag kunde äntligen fylla upp mina lungor med frisk luft! Underbart!
När vi var på väg tillbaka tog jag en bild på huset där vi bor nu.

Så ser det ut. Fräscht!
Faktum är att jag tog kortet för jag hade inte riktig koll på hur huset ser ut egentligen. De gånger jag lämnat lägenheten är lätträknade och de få gånger jag gjort det så har vi kört in på baksidan där både parkeringsplatserna och nerfarten till garaget finns.
Och även om huset är snart fem år gammalt och jag har varit i närheten här så måste jag erkänna att jag aldrig kollat så noga på hur det ser ut.
Vi trivs fortfarande bra i vårt nya boende. Att ha en handikappvänlig bostad är LYX!!
Jag känner mig bortskämd!
Men mest glad och framförallt tacksam!
Dagen började ju med att hemtjänsten (Elisabeth) kom och hostade mig. Det gick bra. Och vi håller på att lära känna varandra. Det visade sig att vi har flera gemensamma bekanta.
Som det ju ofta är i lite mindre orter.
På gott och ont.
Men mest gott tycker jag. Det är en trygghet känner jag.
Numera ställer jag klockan så att jag hinner komma upp och äta klart innan hon kommer. Och vet ni,jag tycker det är rätt skönt. Jag trivs ju med rutiner. Att ha lite koll. Vissa skulle nog påstå att jag har ett stort kontrollbehov.
På gott och ont😉
Nu måste jag sova.
Godnatt.

Gillar