Jag har resignerat!

Nu är allt mitt motstånd borta! Jag har resignerat inför det faktum att jag ÄR handikappad och jag behöver hjälp för att klara min vardag. Mycket hjälp!!
Jag förstod det nog redan tidigare när jag insåg att jag inte längre kan bo i vårt hus. Jag kommer inte ens in i huset. Och sist jag var där så kände jag bara att nu får det räcka. Jag gav liksom upp tanken (drömmen?) på att kunna återvända till vårt hus och att jag skulle kunna leva där.
Det går inte.
Men i och med att vi flyttat till den här fina och moderna lägenheten som är lätt att bo i även för en sån som mig,så förstod jag nog vad jag egentligen saknat. Både i huset och i stugan.
Ett boende där jag kan leva som alla andra gör. Tryggt och säkert.
Men trots det så behöver jag hjälp!
Mycket hjälp!!
Och jag tog tag i det direkt efter att vi flyttat hit. Förra veckan började jag ringa några samtal och nu börjar de ge frukt. Inom kort kommer vi att ha ett vårdmöte tillsammans med flera av dem som jag tänkas behöva hjälp utav.
Men redan idag har jag fått mer hjälp och hjälpmedel än jag tidigare haft sammanlagt!!
Det började klockan ett. Då kom en arbetsterapeut. Vi har träffats förr och hon har bl.a hjälpt mig att skaffa tRULLsan. Men idag handlade det om annan hjälp.
För det första så hade hon med sig en ny förhöjningssits till toalettstolen. Den är ju för låg och jag har fått sätta en lös hög toasits uppepå en annan hög förhöjningssits som dessutom har handikappsstöd,ja såna där armstöd ni vet.
Problemet med det var bara att det var väldigt ostadigt. Den översta toasitsen satt så löst så den rörde ju sig samtidigt som jag rörde mig lite. Det kändes osäkert.
Idag hade hon med sig några olika alternativ som jag fick testa att resa mig ifrån. Vi kom fram till att den som funkade allra bäst var en variant som står på fyra höj-och sänkbara ben och som man ställer ovanför toaletten. Ja ovanför toalettsitsen alltså. Det går som ett slags rör (i samma storlek som hålet i toaletten) ner så att man inte skvätter ut på golvet😱
Och uppepå DEN toalettsitsen la vi sen min lösa toasits. Det var bättre passform mellan de bägge sitsarna så det blev betydligt stadigare än på den gamla.

Ja såhär ser den alltså ut!👍🏼
Jag har provat den och den funkar alldeles utmärkt.
Om ni tittar lite till höger om toaletten så står där en sophink. Vet ni vad det är egentligen?!
Jo den kan man ta med sig till t.ex sovrummet ihop med själva handikappsställningen och ha bredvid sängen så att man slipper gå så långt om man blir kissnödig på natten!
Aldrig att jag skulle kissa i en tunna mitt i natten!!
Som jag sen måste tömma morgonen därpå!!
Nej Hujedamig så äckligt!!
Den behållaren får duga som papperskorg👍🏼
Men detta var inte det enda hjälpmedlet jag kommer att få. Inom kort kommer jag att få hem en sjukhussäng.
Usch...jag vet inte vad jag tycker om det egentligen. Jag var tveksam men valet är ändå mitt eget. Vi diskuterade det och faktum är att jag och Lars pratat om att jag borde ha en sån. Men det känns ju väldigt jobbigt att ställa in en sjukhussäng i vårt hem.
Inte bara för att den är ful och blir svår att få att se snygg ut och passa ihop med den övriga inredningen.
Nej motståndet sitter mer i att det är ytterligare ett synligt och därmed befintligt tecken på att jag ÄR!! handikappad.
En sjukhussäng!
Såna är rätt fula. Usch...
Men fördelarna väger över ⚖️
Den är ställbar. I massa lägen. Och den är höj- och sänkbar. Därmed lättare att kliva i och kliva ur.
Och i den kan jag ligga när hemtjänsten kommer hit och hostar mig.
Ja det tog vi också upp. Men jag antar att det kommer vi att diskutera mer på vårdmötet. För hemtjänst,eller om det i mitt fall kallas hemsjukvård? Jag vet inte. Hursomhelst så behöver jag ju den hjälpen. Lars kan inte stanna hemma ifrån jobbet i all evighet och Alma måste fortsätta att leva sitt liv snart.
Och därmed är vi inne på nästa besök.
Nån timme efter att arbetsterapeuten gått så kom en kvinna som installerar larm. Och jag fick mitt armband med en tryckknapp. Ett trygghetslarm!
Jag ska ha larmet på mig jämt. Åtminstone när jag är ensam hemma. Ramlar jag eller inte kommer upp av nån anledning så kan jag trycka på knappen. Och då kommer det att ringa i nån slags mottagare och så börjar någon att prata och fråga vad som hänt. Och oavsett var jag är i lägenheten så hörs mitt svar även om jag pratar i normal samtalston.
Och skulle jag inte svara så skickar de nån för att kolla till mig.
Ett trygghetslarm!
Både för mig och mina anhöriga. Mina nära och kära kan fr.o.m koppla av lite mer. De vet att jag får hjälp även om inte nån av dem är här.
Jag vet ju hur oroliga de är och har varit. Särskilt den gångna hösten då jag ju ramlat ett antal gånger plus att jag varit dålig på andra sätt.
Kärringen har försämrats flera pinnhål det senaste året. Det är knappt jag känner igen mig själv.
Ja som ni ser så har den här dagen inneburit flera bevis på att jag ÄR handikappad och att jag bara blir sämre.
Men den har även visat mig hur fantastisk fin hjälp det finns att få! För att inte tala om hur snabbt det gått! Vi har bara bott i lägenheten i en dryg vecka och här händer det massor!!
Just det ja!!
Jag har bett om en rollator också!
Tanken med den är att jag ska använda den här inne. För jag kommer ju inte att gå med rollator utomhus. Där har jag ju tRULLsan. Och RULLe ibland. Jag tror faktiskt inte att jag vågar gå utomhus alls. Det är knappt jag tar mig till bilen trots att jag går sakta med en krycka...
Om jag har en rollator när jag går här inne så behöver jag inte vara så rädd att ramla. Och jag kan få en liten korg till den så att jag får med mig saker när jag ska förflytta mig mellan rummen.
Nu tror jag att jag fått med allt...
*trygghetslarm,*rollator,*förhöjd handikappstoalett *sjukhussäng...ja det var väl allt👌🏼
Nu behöver jag sova!
Godnatt.

Gillar

Kommentarer