Jag är så ledsen...

Jag är på riktigt jätte jätteledsen ikväll... 

Vi har varit på fest. Barnens kusin Maja fyller 20 år imorgon och har haft fest ikväll. För både oss gamla släktingar och sina vänner. Jättetrevligt!!
Men...
Jag orkar inte...det bara går inte...jag orkar inte vara med liksom... Jag kan inte förklara på vilket sätt. Det är bara så otroligt jobbigt. Ebba kom hem idag för att kunna vara med och fira sin kusin. Victor och Charlotte var också med. Festen började klockan sju. Vi tog bilen dit (festen var här i Anderstorp) men hade inte bestämt hur vi skulle ta oss hem. Om vi skulle dricka alkohol allihop eller ifall nån skulle köra... Jag sa att jag tror jag kör hem...men får se hur det blir...
Jag drack bara bubbelvatten i början. Men kände att jag var väldigt stel. Hade svårt att slappna av. Upplevde det som väldigt jobbigt att prata. (som jag nästan alltid gör när jag befinner mig i en grupp...) Jag hade t.o.m svårt att skratta... Jag bestämde mig för att dricka vin i alla fall!! Kanske skulle jag slappna av lite mer. Bli lite mer bekväm och inte så stel... Jag gick och hällde upp ett glas rött vin. Smuttade lite på det men Näe! Det var inte gott... Jag stod där och höll mitt glas...smuttade lite till. Men det gick inte. Det smakade vedervärdigt!!
Det fick bli mer bubbelvatten istället!!
Jag satt ner under tiden vi åt men kände att jag fick ont lite överallt av att sitta still i samma ställning. Kom dock inte upp ifrån stolen själv utan fick be om hjälp. Därefter stod jag upp resten av kvällen. Det kändes lite bättre. 
Kvällen blev jättetrevlig! Alla var på ett strålande humör och det skrattades och pratades runtomkring mig. Men jag orkade inte delta...
Varje gång jag började prata så tog luften slut på nåt vis. All energi försvann liksom. Jag blev tyst... 
För jag orkade inte. 
Jag vet inte varför det blir såhär varenda gång jag är tillsammans med flera människor på en gång. Är det psykiskt?? Ja,kanske lite. Osäkerheten och rädslan att göra bort sig påverkar säkert. Eller göra bort sig...det är väl inte det som är det stora problemet. Men rädslan över att visa mig svag,annorlunda,konstig....den är svår att leva med. Och så är det all den energi som går åt till att vara social! Jag har inte den!! Jag är tjatig när jag skriver detta: men jag orkar inte!! Jag gör verkligen inte det!!
Och det gör mig så vansinnigt ledsen! För jag är ju egentligen en glad och social person. Jag VILL ju vara det fortfarande. Så varför orkar jag inte längre??!
Jag kan grubbla ihjäl mig på detta!! Jag tror aldrig att jag kommer att komma fram till ett vettigt svar...
Jag blev trött efter bara två timmar... Vid niotiden började jag titta på mobilen för att se hur mycket klockan var. "Hur tidigt kunde jag åka hem utan att vara oartig?" Ja det var så jag tänkte. Och döljde mina gäspningar (tror jag...) Jag försökte le och se glad ut trots att kroppen protesterade på alla sätt! 
Jag vill verkligen inte vara den som förstör stämningen på en tillställning. Men sen jag drabbats av den här sjukdomen så har jag blivit precis den där personen som drar ner humöret för alla andra. Som utstrålar negativism! En sån person som jag själv alltid retat mig på. Blivit irriterad på. Och undrat varför i h-___ inte den personen stannade hemma istället för att bara förstöra för alla andra.
Sån är jag!
Och jag hatar mig själv för att jag är just en sån!!
Det vore bättre för alla ifall jag stannade hemma. 
Vid 23 kände jag att det fick räcka. Då var jag trött och hade ont på de mest konstiga ställen. Eftersom jag stått upp,och gått omkring lite,i stort sett hela tiden så hade jag fått ont i benen,upp i rumpan och svanskotan. Genom svanken ända upp i nacken och ut i axlarna....
Jag hade ju druckit max ett halvt glas vin innan klockan åtta så jag kunde köra hem själv. Och nu ligger jag här. I min underbart sköna säng med både huvud-och fotändan lite upphöjda. Har tagit en värktablett och nu börjar den lindra allt det onda jag känt ikväll. Jag tror att om jag somnar innan den slutar verka så kan jag nog sova hela natten. 
Jag är ledsen Maja att jag lämnade din fest så tidigt. Ingen vore gladare än jag ifall jag orkat stanna längre... Men din kära gudmor är inte längre den hon varit❤️Förlåt...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229