Jag är inte sån...

Jag har återigen satt i halsen när jag borstade tänderna. Det är riktigt obehagligt. Och nu efteråt så svider det i halsen,ungefär som när man kräkts väldigt mycket. Det känns som att det fräter utmed svalgets sidor...
En orsak till att det hände igen kanske är att jag blivit sådär tjock i halsen igen. Har slem som jag inte orkar svälja. Även det lägger sig utmed sidorna i svalget och täpper till...

Jag har satt dit ett sånt där plåster bakom örat igen. Förhoppningsvis så kommer jag att märka en förbättring redan när jag vaknar.

Jag raljerade ju om att jag var pigg och glad idag. Efter gårdagens långa vila... Det var dock inte helt sant. Jag har tagit det väldigt lugnt idag trots allt. Har inte haft så mycket energi som jag trodde jag skulle få. Jag tror jag skyller på att jag
har nåt skit i kroppen. Slemmet i halsen är ju ett tecken på det. 

Min logoped ringde mig idag. Han ringer mig ibland och kollar läget. Det gillar jag!! Eftersom jag själv är en sån som inte vill hålla på att ringa och störa,tjata i onödan osv...så är det skönt när mina läkare o.dyl ringer till mig. Det var skönt
att få beklaga mig lite angående mitt svalg. För jag lider allt mer utav att det inte funkar som det ska. Jag tycker det är oerhört jobbigt. Att jag inte kan äta har jag väl accepterat...nästan... Jag har åtminstone vant mig vid det och gillar läget.
Kan t.o.m tycka det är skönt att slippa äta ibland.

Men när jag inte kan prata hur länge jag vill. Inte kan spänna läpparna. När jag talar otydligt och när luften tar slut...då är det inte roligt. Det var skönt att få berätta hur det är för nån som förstår. Det lilla jag skriver här om hur det är,det är
bara en bråkdel av hur det verkligen är.

Jag lider alltmer av allt detta. Och jag orkar inte berätta om det. Varken här eller att tala om det. För när jag sätter ord på det så låter det antingen otroligt,som att jag hittar på och överdriver. Eller så låter det som en löjlig inbillning. Psykiskt....

Därför var det skönt att få berätta idag.

Jag önskar att jag hade några fler läkare eller annan vårdpersonal som jag kunde prata med. Om min knapp,eller hålet den sitter i,som aldrig sluta läcka. Det kommer ut illaluktande vätska som torkar och fastnar på huden. Jag känner mig aldrig fräsch.
På sistone har huden runtomkring blivit röd och irriterad. Det svider och är ömt.

Men det känns löjligt att ringa och störa för att gnälla om det. Vad kan de göra åt det egentligen?? Vad vill jag ha hjälp med...? 

Nej. Jag ringer inte för det. 

Men om nån ringde till mig kunde jag nämna det...

Vill heller inte ringa min dietist och säga att jag nästan alltid lägger mig hungrig,det skriker i min mage... Samtidigt som jag ofta är konstig i magen... Vad kan hon göra åt det??? 

Nej. Jag ringer inte och stör henne för det.

Och allt jag skulle vilja fråga om...små funderingar jag har. Oro. Små försämringar som smyger sig på och som gör mig ledsen och sorgsen. 

Nej. Jag tänker inte ringa "nån" och beklaga mig så länge jag inte har nåt konkret att fråga om och som jag tror jag kan få svar på, 

Mina barn som bett mig ringa "nån" för att få hjälp att få hjälpmedel,eller nån form av behandling för att få sjukdomen att sakta ner lite...jag kommer att göra dem besvikna på mig. Jag kommer aldrig klara av att ringa och tigga om hjälp.
Jag är inte sån. Jag avskyr att vara besvärlig och ställa krav. 

Nej. Jag kommer inte att klara av att be om hjälp. 

Jag är inte sån.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229