Jag ångrar mig djupt!!

Jaha då var det måndag igen. Jag tycker inte det är annat än måndag/fredag måndag/fredag!
Helgen har varit lugn. Som vanligt.
Igår klädde jag på mig ordentligt och sen åkte jag och Alma ut en sväng. Vi njöt av det vackra vårvädret. Solen sken och det kändes verkligen att våren är här.

Vi avslutade vår runda med att gå in på Ica Kvantum. Det var några smågrejer vi behövde till lunchen. Vi beställde ingen inga varor ifrån Willys förra veckan,vi behövde inte det tyckte vi. Men såklart fattades det en del när vi väl skulle laga nåt.
Jag blev väldigt förvånad,ja nästan chockad över hur mycket folk där var. Jodå,jag har sett att det brukar stå många bilar på parkeringen men jag trodde verkligen inte att det skulle ”kännas” så. Vi var nästan de enda som hade munskydd dessutom. Vi körde i stort sett bara rakt igenom butiken,plockade på oss de få varor vi behövde. Vi hade valt att självscanna så det gick smidigt.
Men under den resan på bara några minuter så kände jag hur hjärtat började slå allt hårdare. Det höll på att hoppa ut ur kroppen kändes det som. Jag vet inte om det bara var ångest eller om det var nån slags ”ochlofobi” (fobi för folksamlingar. Jag har googlat. Kunde inte det ordet bara sådär!) En reaktion på att jag var omgiven av så många människor. Jag har ju inte befunnit mig på ett sådant ställe sen jag var på flygplatsen i mars förra året.
Det var ingen trevlig upplevelse! Jag ville bara ut ifrån Ica! Bort ifrån alla människor. Rädslan för att bli smittad är så djupt rotad inom mig nu. Det kändes så fel att befinna sig bland människor. Och jag ångrar mig djupt att jag över huvud taget åkte in på Ica. Trots att risken för att jag hann bli smittad nog är en på miljonen. Jag är vaccinerad. Jag var aldrig riktigt nära nån. Vi var där inne några minuter bara. Jag hade munskydd och vi tog handsprit utanför.
Dessutom kommer man inte så nära folk när man sitter på tRULLsan. Den håller folk på avstånd👍🏼
Men ändå så känner jag fortfarande en viss oro och olust över att vi verkligen gick in där. Tänk om....tänk om nån smittade mig? Eller Alma..? Jag känner hur paniken sprider sig inom mig bara utav tanken.
Samtidigt är jag fortfarande både smått chockad och förbannad över folks beteende!! Jag trodde verkligen inte att folk var så nonchalanta. Inte nu längre!! På tv,radio och i all annan press så tjatar och tjatar och tjatar de om hur man ska bete sig och hur man INTE ska bete sig! Vad är det som är så svårt att förstå?!
Och på sistone har vi kunnat läsa om hur snabbt smittan sprids i just Gislavedsregionen. Det borde väl avskräcka fler..?
Men så tänker jag en sväng till!!
JAG gick ju också in på Ica Kvantum. Trots att jag såg att det var fullt av bilar på parkeringen. Vem är jag att döma?! Jag är ju inte ett dugg bättre själv. Och då skäms jag....
Hur kan jag vara så säker på att inte jag drar på mig nån smitta trots mina försiktighetsåtgärder? Den lilla (onödiga?) handlingen kan faktiskt vara det som avgör ifall jag får fortsätta leva eller inte...
Och det grämer mig och gör så fruktansvärt ont inom mig idag....🥲

Gillar

Kommentarer