Inte så pigg

Inatt vaknade jag vid 03:15. Då var jag så trött så att jag mådde illa. Jag kände mig riktigt sjuk. Kroppen var liksom öm. Jag hittade inget skönt sätt att ligga på. Men till slut somnade jag tydligen.
Jag har börjat ställa väckarklockan på 06. Det beror på att jag vill vara säker på att jag hinner äta innan hon ifrån hemtjänsten kommer. Fördelen är ju att jag kan somna om och ändå fyllas med näring. Och det behövde jag idag!
Jag var lika trött då som jag var inatt. Den där förlamande tröttheten som får en att undra ifall man nånsin ska orka resa sig...
Så jag sov mig igenom hela ”måltiden”. Sen fick jag bråttom upp för att göra klart med allt jag behöver för att kunna hosta.
Det tog en bra stund även idag. Jag är slemmig i halsen för tillfället. Men det känns faktiskt ok att ha den här hjälpen nu. Det har tagit sin lilla tid men nu när jag väl kapitulerat så känns det bra.
Precis som vanligt så känns hjälpen bättre när jag själv har fått komma fram till att det är dags. Det är då jag tar till mig hjälpen på bästa sätt.
Samt att jag känner en enorm tacksamhet för att det finns hjälp att få.

Efter hostomgången var jag trött. Igen. Jag satt kvar länge för jag hade ingen ork.
Men till slut reste jag mig och gick till köket. Där hade jag lite att pyssla med och så förberedde jag lunch till Alma. Det var kul som omväxling. Hon brukar fixa sin lunch själv om det inte blivit några rester över sen kvällen innan.
Sen var det dags för mig att återigen sätta mig i fåtöljen och koppla mig till pumpen. Jag hittade nån dokumentär som jag slötittade på. Jag älskar dokumentärer!
Mot slutet av min ”lunch” drabbades jag återigen av en sån där otroligt konstig trötthet. Det var som att den bara sköljde över mig och jag blev både illamående och kände mig svimfärdig. Att resa mig upp hade jag aldrig klarat i det tillståndet. Det var fruktansvärt obehagligt. Det gick som vågor genom kroppen av matthet och lätt illamående. Jag kände att jag inte kunde halvligga där utan var tvungen att gå och lägga mig i sängen. Där kunde jag sträcka ut kroppen och verkligen VILA. Hela kroppen. Till slut somnade jag där och när jag vaknade var jag säker på att det gått flera timmar. Men tydligen hade det inte ens gått en halvtimme...
Jag kände mig så sjuk. Det var en vidrig känsla.
Så lika oväntat som det började så drog sig sjukdomskänslan långsamt l å n g s a m t bort ifrån min kropp.
Åtminstone till en viss del. Jag känner mig fortfarande lite matt och har en känsla av att jag inte är helt frisk. Men jag kan inte precisera det mer. Det är mest en olustkänsla.
Men om jag sover nu så hoppas jag att känslan är borta imorgon 😴
Godnatt.

Gillar

Kommentarer