Inte riktigt som jag tänkt mig...

Jag kan inte påstå att jag njuter av att vara i stugan precis. Allt här blir så begränsat eftersom jag inte klarar mig själv. Att inte ens kunna gå på toaletten utan att ha Lars i närheten känns oerhört jobbigt. Min frihet är ju totalt bortblåst!
Han blev bjuden på lunch inne hos hans föräldrar men innan han gick så frågade han om jag behövde gå på toaletten eller göra nånting annat innan han gick. Jag låg på min säng och var kopplad till pumpen så jag behövde inte gå nånstans på ett bra tag och därmed kunde han gå iväg i lugn o ro.
Ja detta blir ett stressmoment för både mig och honom.
Jag tycker det är väldigt jobbigt måste jag erkänna. Jag har nästan lust att åka hem...
Jag hade lite lösa planer på att städa av ordentligt här. Vi har haft hantverkare som byggt på vår Attefallstuga. Vid några tillfällen har de varit här inne och det syns... Jag hade också planer på att städa altanen. Den är jättesmutsig.
Men jag har inte ens orkat tänka tanken. Det finns inte den energin,styrkan och kraften som krävs för att sätta igång. Det är svårt att förklara hur det känns men det är nånting i min kropp som protesterar vilt när jag börjar tänka på det. Min kropp känns tung och otymplig. Jag vet inte hur jag ska få den med mig på nåt sånt projekt. Det låter säkert märkligt. Och kanske lite som en dålig ursäkt för att ”slippa”. Men jag lovar! Min kropp väger ett ton och mina armar och ben är stelopererade!!
Åtminstone känns det så...

Gillar

Kommentarer