Ingen glädje...

Att vara såhär hängig gör nånting med en... Humöret är i botten,allt känns tungt och negativt. Jag längtar efter att piggna till.

Jag skulle ju åkt och hälsat på Ebba igår. Det blev inte så... Jag orkade inte. Jag kände att sitta i en bil i sammanlagt nästan fyra timmar skulle bli för jobbigt. Det gjorde ont att smsa till Ebba och berätta det. Det kändes som att jag svek henne. Jag vill inte vara en mamma som sviker... Men det är en sån mamma jag håller på att bli. Trots att mina barn är vuxna och lever sina egna liv så känner jag hur jag sviker dem hela tiden. Jag ställer inte upp för dem som en riktig mamma bör göra. För jag orkar inte...
Det gör så ont att inse detta.
Förbannade j-la sjukdom som tagit så mycket ifrån mig!! 
Jag kan bli så arg när jag tänker på vad den gjort mot mig!! 
Jag är ju inte ens samma människa som jag en gång var. Jag känner inte igen mig själv. Och jag tycker definitivt inte om mig själv. 
Idag får jag vara hemma i min ensamhet hela dagen. Det behöver jag nog. Bara det är ju hemskt!! ”det behöver jag!” va?!? Vem har jag blivit som ”behöver” all denna ensamhet och vila???!!!
Men så känner jag. Och idag kommer jag nog att kunna ta det precis sådär lugnt i min ensamhet som jag ”behöver”. Jag är fortfarande hängig men jag tror nog att det vänt och blivit något bättre. Tyvärr är min mage orolig och det är ju lite konstigt. Med tanke på att jag inte äter nånting... 
Jag hoppas jag blir lite piggare under dan. Då kanske jag orkar måla...då kanske jag blir glad.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229