Illustration mm...

Men oj! Nu har jag glömt det igen!!😯
Dagens illustration är en bild på hur svårt jag tycker det är att ta betalt för en tavla jag målat själv...

Hur glad och stolt jag än är över att nån vill köpa mina tavlor så känns det pinsamt att sätta ett pris...
Men jag måste väl försöka...

Nu till något annat.
Jag som alltid känt att hösten är en tid då jag mår väl,kan njuta av både den vackra hösten och den gråa lite trista. Men de har båda sin tjusning.
Nu har hösten mer och mer blivit den tid då jag upptäcker försämringar. Mina muskler verkar försvagas i takt med att det blir kyligare och fuktigare.
Jag tog bilen bort till Ica Maxi idag (det ösregnar ute!!) och ställde mig på en av handikappsrutorna. Idag var det upptaget där jag brukar stå så jag fick ställa mig bredvid ett annat ”kundvagnshus”. Tyvärr fanns inte de ”små” kundvagnarna i det gröna huset. Blev tvungen att ta en stor. En vanlig alltså. Att de är så mycket tyngre än de mindre är ju ganska märkligt... Kanske är det inbillning...?
Men den är otymplig och tung och svår att styra. Sen är det så att packa varorna i den djupa vagnen är betydligt jobbigare. Det går väl an att ställa ner dem men att packa upp dem!!! Usch...
Då är det ju tur att man kan självscanna så att man slipper lyfta i och ur och packa mer än EN gång. Jag skulle egentligen bara köpa bröd men passade på att handla lite mer när jag ändå var där. Det blev två kassar. När jag närmade mig slutet var benen som spagetti...
Tror ni inte jag lyckades bli ”Utvald”!! för att bli kollad av personal!! Och blev därmed tvungen att packa upp alla varor så att de kunde blippas igen av en personal. Och sen packa ner dem igen!! I den djupa vagnen...
Så det blev mycket mer lyftande än jag räknat med idag.
Jag fick ett telefonsamtal utav en kär vän här hemma sen. Vi pratade väl i tio minuter nånting. Det var verkligen trevligt.
Men sen kändes det som att mina lungor var tömda på luft. Jag orkade knappt andas. Fick inhalera lite extra hjälp. Men det hjälpte inte så mycket. Det är först nu,tre timmar senare som det känns ok. Och då har jag legat i min säng större delen av tiden och dessutom sovit en stund.
Och ändå säger min lungläkare att jag ska glömma LAM... Varför har jag det såhär då??
Jag smsade med Lars när det var sådär jobbigt och då skrev han att han hade för sig att jag brukar ha det såhär när det är sånt här väder. När molnen ligger strax ovanför huvudet på en när man går ut och det antingen regnar eller så känner man hur regnet tynger ner molnen ännu mer utan att de öppnar sig...
Och han har givetvis rätt. Jag minns det nu.
En annan grej som jag känner har blivit sämre är läppmusklerna. Nu kan jag inte ens dricka ur ett glas utan att det rinner ut ur mungipan...
Har haft svårt att dricka ur vissa muggar och burkar mm. Men våra vanliga dricksglas har funkat rätt hyggligt. På sistone har det inte funkat alls. Det bara rinner över! Det rinner ut ur munnen och ner längs hakan. Jag känner mig äcklig.
Än så länge funkar det att dricka ur en Pet-flaska. Jag har alltid mitt bubbelvatten i en liten Pet-flaska och det brukar gå bra.
Jag kan inte spänna mina läppar. Jag kan inte uttala vissa ljud. För mig är det ett handikapp som är lika illa som att jag inte kan gå på ojämnt underlag. Jag börjar känna mig handikappad. På riktigt. Det är allvar nu.
Det skrämmer mig lite.
Och när jag ändå är på gnällhumör:
Mitt ben och min arm domnar ofta bort för mig. Det sticker och surrar i mina svaga muskler. Som att de behöver stötas till för att vakna liksom. Det blir ofta kallt och det känns som att även känseln försvinner emellanåt. Då vill jag inte gå upp och gå...
Älskade Höst😍🍁🍂
Tyvärr måste jag erkänna att min kropp gör att det är svårt för mig att fortsätta älska dig...😢

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229