Illustration 30/9

Jag glider mot mörkret i allt snabbare takt... Jag lämnar ljuset bakom mig alltmer...
Jag ska åka hem!

Jag glider mot ett kompakt mörker där svaghet och värk är mina ständiga följeslagare.
Ändå finns det en viss längtan efter mitt hem. Åtminstone så länge jag får gå därinne och mysa. För det kan bli ganska mysigt i vårt hus på hösten. Men att leva i det... Nej det funkar ju inget vidare... Trapporna är ju den främsta orsaken till eländet. Både de som är inne men även de som för mig in i huset. Kommer jag att bli helt isolerad nu?
Usch. Jag vill inte åka hem...
Men man får inte alltid som man vill här i livet. Det vet väl jag mer än många andra. Hade jag fått det hade jag inte blivit sjuk över huvud taget. Jag hade så många planer och visioner. De har allesammans gått i kras.
Så jodå. Jag vet att man inte får som man vill jämt. Och självklart ska jag vara tacksam över att jag fått tillbringa tre månader i mitt lilla paradis. Jag är medveten om det.
Och jag hoppas att jag har fel.
Jag hoppas att livet kommer att fungera även när jag kommer hem.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229