Illustration 26/3

Jag har alltid älskat att bada!! Länge! Mycket! Ofta! Minns t.ex att min familj fick bada i omgångar,turas om att hålla mig sällskap i vattnet. För jag ville ju inte bada ensam... och alla andra började ju frysa efter nån halvtimme! Så de fick bada i skift!
Vatten har varit ett element där jag känt mig hemma (Sjöhäxan Ursula??) Kanske borde jag haft mer respekt för vattnet i unga år...? Men det har ju gått bra.
Tills IBM drabbade mig!!
Då jag förlorade kontrollen över min kropp!
Numera är jag livrädd för vatten! Åtminstone "vilt" vatten. 
Under en av våra resor till underbara Nerja hände nåt...och det var en väckarklocka!
Stränderna där består av små stenar. Vågorna slår in mot stranden och rör runt i stenarna. Botten är aldrig stilla. Som vanligt badade jag i vågorna och tyckte det var jätteskoj!! Tills en våg fällde mig och spolade upp mig på stranden! Likt Anja Pärssons "sälen"! Fast kanske mer som en valross...
Det där skakade om mig. Kanske inte så mycket just då,men i efterhand har jag insett hur rädd jag blev. Och jag har fått en otrolig respekt för havet. 
Att gå i och bada från stränderna i Nerja är en utmaning numera. Dels för att stenarna rör sig,underlaget är ju så osäkert. Och dels för att jag är rent LIVRÄDD för att ramla... Jag målar upp scenarion i mitt huvud där jag hamnar under vatten,inte kommer upp och blir kvar därute... 
Nej,jag vågar inte längre gå i och bada i havet i Nerja...


Likt Anja Pärssons "Sälen" flög jag upp på stranden...sen dess är havet inte längre min vän...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229