Illustration 24/10

Nu har det hänt igen!!
Jag har ramlat och slagit mig rejält!💥
Jag var på väg att gå ut. Jag har längtat efter att gå ut ett tag nu. Vädret har varit ruggigt och jag har valt att stanna inne då.
Jag klädde mig varmt och skulle köra ut tRULLsan. Lars var redan ute,han pratade med några grannar. Jag ville också gå dit men måste ju förflytta mig med tRULLsans hjälp.
För att få ut tRULLsan ifrån altanen behövde jag flytta ett par gummistövlar som stod bakom den. Men när jag lyft upp dem så bara vek sig benet under mig och jag föll handlöst bakåt. Det är trångt på altanen så jag slog i bakhuvudet i bordets ben som är av metall. Ryggen och svanskotan (återigen!) slog i golvet rejält!!

Jag ropade på Lars som kom springande med grannarna i sällskap. Tillsammans fick de upp mig trots att det var trångt och jävligt där på altanen...
Jag kände med handen i bakhuvudet och kände en rejäl bula plus några mindre. Men inget blod. Tack o lov!
Jag kände mig lite yr men ville ändå följa med Lars på en ”promenad”. Vi tog en runda bland stugor och skogsdungar. Solen sken och träden lyste i färgskalan gult till rött🍁🍂☀️älskar höst.
Under ”promenaden” kände jag dock att jag började må lite illa och kände mig allt mer yr. Jag ville inte oroa Lars mer så jag sa inget till honom. Väl hemma parkerade jag tRULLsan på altanen igen och gick raka vägen in och la mig i fåtöljen. Dags att äta lunch!
Lars sa; vågar jag lämna dig här nu? Du får inte gå upp och springa mer utan nu sitter du här tills jag kommer in igen. Han skulle kratta löv bl.a.
Jag lovade sitta still och det löftet har jag hållt.
Det är inte svårt.
Jag får allt mer ont i huvudet och har nog vridit till min arm. Svanskotan värker igen. Och ryggen har fått sig en rejäl smäll.
Men jag har ramlat så många gånger så jag vet att det kommer att gå över. Jag måste bara stå ut nåt dygn först. Och det gör jag.
Jag har ju som sagt blivit van.

Gillar