Illustration 10/11

Man hör och läser att vi alla bär ta vårt ansvar i dessa tider. Vi ska stanna hemma om vi är sjuka. Vi ska hålla avstånd och vi ska tvätta händerna. Riskgrupper och de som är 70+ ska hålla sig undan.
Jag tillhör väl en riskgrupp med en halverad lungkapacitet så vi håller oss undan.
Frågan är om vi gått för långt...
Sen mitten av mars har vi suttit i vår stuga. Bara jag och min gubbe. De få kontakter vi haft med andra har skett på avstånd och i stort sett uteslutande utomhus.
Vi handlar allt vi behöver på nätet.
För när allt kommer omkring så är jag så jävla rädd för att drabbas av Covid-19! Jag har aldrig nånsin varit så rädd för nåt i hela mitt snart 55-åriga liv!
En vanlig hostattack slår omkull mig fullständigt. Hur skulle då flera i rad påverka mig? Jag har varken tillräckligt med luft eller muskler för att orka med nånting sånt.
Lars får ju leva som mig om det ska funka. För tyvärr är det ju så att jag klarar mig inte helt ensam... Tänk om jag ramlar? Eller får en hostattack?
Det är därför jag och min gubbe låst in oss i stugan.

Men det går ingen nöd på oss. Vi har mat,dryck,el och värme.
Och varandra💞

Gillar