Idag händer det!

Ja planen är att vi ska flytta idag. Våra söner och en kusin ska komma ner med en lastbil och plocka med sig de möbler vi ska ha med oss härifrån. Det innebär att både fåtöljen,soffan och soffbordet försvinner.
Igår körde de dit våra sängar.
Vad skulle man göra utan sina barn när man behöver hjälp???😉
Tur att jag har fyra stycken!
Ja det är verkligen tur. För hur skulle vi klarat den här vintern utan våra döttrar??!?!
Tänk vad de har ställt upp och hjälpt sin pappa att ta hand om mig. De har kört hostmaskinen med mig som om det vore den mest naturliga sak i världen! De har pysslat om oss och skött om stugan. Ja tänk vilka fantastiska barn vi har❤️
Ja,då går alltså flytten idag. Det känns väldigt konstigt. Jag har inte flyttat på 26 år.
Men det känns också bra. Det ska bli skönt med en ny och modern bostad (den är byggd 2016). Den har t.ex inga trösklar och badrummet är stort. Till skillnad ifrån både här och i vårt hus.
Jag tror och hoppas att mitt liv där kommer att bli enklare.
För en sak som jag är säker på är att jag absolut inte kan bo i vårt hus i Anderstorp. Jag kommer ju inte ens IN i huset! Och väl därinne så kan jag inte ta mig till vare sig duschen eller tvättstugan. Det finns ingenting i det huset som är handikappvänligt. Vilket är tråkigt. Jag älskar det huset och har trivts där i alla år.
Men nu är det slut!
Ett nytt kapitel i vårt liv tar sin början.
Även om det är längesen jag själv flyttade så minns jag ju att det är ganska jobbigt. Såpass jobbigt att jag med säkerhet vet att jag inte är i det skicket så att jag klarar av det egentligen. Jag kommer inte att kunna göra särskilt mycket.
Då är det tur att Alma är här!!
Hon har flyttat ett antal gånger de senaste åren. Utan hjälp utav sina föräldrar. Vilket jag skäms över. Vad är man för mamma som inte hjälper sina barn när de flyttar?!
Jag hann hjälpa sönerna att flytta innan jag blev för sjuk.
Det där är nånting som gör mig väldigt ledsen över hur mitt liv blivit. Och kommer att bli.
Den där hjälpen som man som mamma vill ge sina barn kommer jag aldrig att kunna ge. Ja som hjälp vid flytt. Och som barnvakt😢
Usch det går en stör igenom mig när jag tänker på det!! Inte kunna vara barnvakt. Ta hand om mina barnbarn.... Det kommer jag aldrig att kunna göra. Och det gör så ont. Så fruktansvärt ont!!
Tillbaka till dagen. (orkar inte tänka på det där sorgliga)
Innan vi lämnar stugan behöver vi städa den. Det gör vi alltid när vi åker härifrån. Det är ju inte så roligt att komma hit och här är ostädat.
Men sen går färden mot Gislaved och ett nytt litet äventyr tar sin början.
Det kanske är bäst att jag sover en stund till. Jag vaknade vid fem och det är lite för tidigt tycker jag. Jag har en lång och omvälvande dag framför mig.

Gillar