Havsbad mm...

Jag var trött igårkväll,orkade inte skriva... 
Tillbringade dagen i ett lugnt tempo,målade lite och solade lite.

Alma var ledig och gick ner till stranden. Hon ringde mig och sa att det var så skönt i vattnet,det var knappt några vågor och hon tyckte att jag skulle komma ner. Hon ville att jag skulle få bada i havet❤️älskade unge!! Hon lovade att gå med mig och
hålla i mig så att jag kunde doppa mig.

Jag tog tRULLsan ner och så kom Alma och mötte mig. Vi blev dock tvungna att välja en annan nedgång än den närmast vår stuga. Det går ju träramper över sanddynerna ner till själva stranden. Och just vid "vår" nedgång så slutar rampen när man
kommer ner till sanden men där är ett mellanrum på säkert 30 cm. Helt omöjligt för mig att framför allt gå upp på. Förstår inte hur alla de med barnvagnar lyckas...

Vi valde nedgången längst bort för den är bäst för mig. Inte så långt att gå.

Det är däremot långt att gå i vattnet för att komma ut på tillräckligt djupt vatten för att doppa sig. Östra Stranden är ju känd för att vara långgrunt och barnvänligt.

Men Alma hade rätt!! Vattnet var skönt!! 

Och det var nästan stilla...

Vi krokade arm och så började vi vandra. Det var riktigt skönt. Luften var het även om det var lite disigt. Inåt land tornade mörka moln upp sig,såg nästan ut som att det skulle bli åska. Men vi fick inte en droppe regn ens...

Så upptäckte jag ett nytt problem. Jag blev så besviken,det var så tårarna brände...

När vattnet är så grunt,det går till halva vaden en bra bit ut,så är det otroligt tungt att gå i det. Det blir ett motstånd som är svårt att bemästra. Jag måste kämpa för att ens orka förflytta mig framåt. Trots att havet var lugnt så är det ju inte stilla,det
rör sig hela tiden. Och när bara underbenen är under vattnet så blir det otroligt tungt...

Men när vi så äntligen kom ut en bit och vattnet gick upp över låren så blev det lättare. Märkligt fenomen...

När vattnet äntligen nådde midjan stannade vi. Där doppade vi oss. Men jag vågade inte doppa huvudet... Minnet av hur jag "tappade huvudet" när jag böjde det bakåt för att doppa håret sitter starkt inom mig. Det var så fruktansvärt obehagligt. 

Efter en ganska lång stund i det sköna vattnet drog vi oss inåt land igen. Det är verkligen en rejäl bit att gå...

Väl uppe på land började folk packa ihop sina grejer,de mörka molnen omringade oss. Men det hände inget... Vi stod där i värmen och torkade. Jag vågade ju inte krypa ner på backen,för hur skulle jag då komma upp???

Jag kom på mig själv med att inte bry mig ett skit om att jag stod där och visade upp min knapp på magen!! Jag tänker inte ens på den. Jag tycker själv att jag kommit rätt långt

Alma var ledig hela dan och hon fick verkligen lite semesterkänsla! Jag lagade god mat till henne på kvällen (jag tycker ju fortfarande att det är väldigt roligt att laga mat ibland) och vi drack lite vin. Ja det var en mysig kväll. 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229