Grubblerier...

Jag la mig ju relativt tidigt,jodå jag somnade ganska snabbt. Dessutom så vilade jag ju nästan hela dan igår. Så det är väl inte så konstigt att jag vaknade redan kvart över fem idag. Har inte kunnat somna om... Har grubblat på mitt beteende och denna enorma osäkerhet som drabbat mig. Eller drabbat...det låter ju som nånting som kommit plötsligt. Det har det ju inte gjort. Det har snarare smugit sig på mer och mer... Och jag har väldigt svårt att acceptera den men kan inte kämpa emot den. Orkar inte. Gör det enkelt för mig och drar mig undan istället. Det är bekvämt. Och jag är lat.

Jag har varit här i två veckor nu. Så egoistiskt va? Jag är här och bara latar mig och har det oförskämt bra medans familjen måste vara hemma och ta allt ansvar. Det känns inte ok. Ändå gör jag det för det är så skönt. Det är jätteskönt att vara här. Om det inte vore för det dåliga samvetet.
Hur ska jag göra för att må bra på alla sätt samtidigt??? Det känns ju som att hur jag än gör så mår jag aldrig bra på alla sätt... Men varför ska jag sträva efter det? Hur många människor kan känna så?! Det finns väl ingen som har det underbart och fantastiskt precis hela tiden??! 
Nej jag får nog ta och skärpa till mig!!
Vara nöjd med de delar av mig som mår bra för tillfället!
Och här nere är det mina muskler som mår bäst!! Och min lathetsgen!! Den där genen som gör att jag vill smita ifrån allt
Jag måste sluta analysera precis allt. Lära mig att ta allt för vad det är och låta det vara så.
Lättare sagt än gjort. 
Fan vad jag önskar att jag sluppit bli sjuk så jag kunde fortsatt köra på i 180 och inte hunnit grubbla så mycket!! Vad allt var mycket lättare då!! När jag inte hann tänka och känna efter så mycket.....

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229