Go’morron...eller..?

Det var väl dumt av mig att strunta i tabletten... Har sovit jättedåligt inatt och haft riktigt ont. Jag vaknade vid halvfemtiden och bestämde mig för att gå upp och ta tabletten nu istället. Hade hoppats att jag skulle bli lite trött av den förutom att det onda lindrades... Men nej,jag har inte somnat om.
Den allra värsta smärtan är väl över men jag har fortfarande ont. Att mitt onda knä börjat krångla igen var ju oväntat. Jag trodde det gått över. Men det är tillbaka dubbelt upp känns det som.
Ja jag är ömklig och gnällig nu. Den här kroppen orkar inte hur mycket skit som helst. Jag anar att en del tycker att jag är korkad som inte söker hjälp för mina krämpor. Men vis av erfarenhet så passar jag mig för att ringa vårdcentralen och försöka få hjälp mot mina diffusa problem.
Förr,när vi fortfarande hade en någorlunda fungerande vårdcentral här i Anderstorp så kunde jag ringa,få tala med samma sköterska varje gång. Berätta i stora ordalag om mitt problem och så bokade hon in mig hos en läkare som kände till mig och alla mina konstiga diagnoser. Jag slapp förklara (och försvara!!) mina problem in i minsta detalj. Och läkaren jag träffade kände också till mig och min sjukdomsbild. Sen gick besöket snabbt,jag fick den hjälp jag behövde och allt var frid o fröjd.
Idag måste jag ringa till Gislaveds vårdcentral. Där svarar olika sköterskor varje gång. Ingen känner igen mig. Läkarna vet inte vem jag är,vad IBM är och förstår inte varför mina ”små” problem ens är några problem. Har man inte hela bilden framför sig så förstår man inte. Det begriper jag också. Jag kräver ingen särbehandling. Bara lite förståelse...
Men som sagt,vis av erfarenhet så har jag inga såna förhoppningar längre. Och jag orkar inte dra hela min problematik om o om o om o om....igen...
Så jag äter värktabletter,smörjer med isbalsam och tillåter mig att ligga ner och sträcka ut med jämna mellanrum.
Det var längesen jag kände mig såhär sjuk. Det känns i hela min kropp att jag är just sjuk. Jag har inga exakta punkter att peka på det är bara en känsla. Allt i min kropp känns trött,sliten,ynklig och väldigt sjukt...
Det är ju ändå en himla tur att den här utställningen kom just nu. Jag har aldrig behövt beröm och positiva kommentarer så mycket som just nu! Allt det gör att den här sjukkänslan ändå går att stå ut med! Allt är inte bara skit och elände! Tack o lov...
Efter två besök på utställningen och två beställningar i bakfickan så har jag återigen blivit väldigt sugen på att måla. Tyvärr lämnade jag ju alla målargrejer i stugan... Men jag tror att jag ska åka och köpa nya prylar idag. Jag behöver ju ha lite sånt här hemma också. Målning hör inte bara stugan och sommaren till...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229